Something wicked this way comes

Det tål att upprepas; old-man-crush!
Jag har spenderat dagen med mina två favoritmän, och jag gillar't.
Idag har varit en väldigt slö dag, och jag har inte fått mycket annat gjort än att titta på favoritserien tillsammans med Albin och ätit skumtomtar. Helt okaj söndag!

Idag saknar jag de lata, underbara, soliga dagarna i sommarstugan. Det kliar i fingrarna och i benen av längtan efter våren och sommaren - fram tills nu har det varit en ickeexisterande längtan för min del, men det ska väl till att förändras det också, precis som allt annat.
Nu tittar vi på lite bilder, tycker jag, och längtar lite!


Vindstilla, varmt, lugnt och harmoniskt. Om detta inte är idealiskt, vet jag inte vad som är det.

1. Var är din mobiltelefon? Bortbusad
2. Var är din andra hälft? Bredvid
3. Ditt hår? Skatbo
4. Din mamma? Bäst.
5. Din hemstad? Umeå.
6. Det bästa du vet? Livet.
7. Din dröm i natt? Fasansfull!
8. Din dröm/ditt mål? Eremit.
9. Rummet du är i? Hemtrevligt.
10. Din hobby? Nörda.
11. Din skräck? Ovisshet.
12. Var vill du vara om sex år? Skogsstuga
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Frisk.
15. En sak du önskar dig? Hus.
16. Var växte du upp? Arjeplog.
17. Det senaste du gjorde? X-fileade.
18. Dina kläder? Albins.
19. Din tv? Gigantisk.
20. Ditt/dina husdjur? Konstigast!
21. Din dator? Duktig.
22. Ditt humör? Trött.
23. Saknar någon? Busisarna.
24. Din bil? ickeexisterande.
25. Något du inte har på dig? Byxor. 
26. Favoritaffär? Myrornas.
27. Din sommar? Världsbäst.
28. Älskar någon? Familjen!
29. Favoritfärg? Röd.
30. När skrattade du senast? Just.
31. När grät du senast? Ciderhusreglerna!

Idag längtar jag som en tossig toker till Skottlandresan jag och Erika planerat i höst.
F a n - f r e a k i n g - t a s t i c !

Idag insåg jag att jag gått upp fem kilo sen i julas. H e r r e m i n j e. Nu är det dags att ta i med hårdhandskarna med andra ord. Ingen mer morotskaks-frukost (även fast jag fuskade i morse), och nu ska jag ta tag i mig själv. Fast först ska jag sätta ihop alla möbler som vi fick med oss från ikea igår. Vi hade världens minsta lilla rangliga bil, men han var så duktig och tog oss hela vägen hem! 

Nu kom Albin hem. Kanska dags att ta tag i kaoset.
Vi har dessutom en katt i sopskåpet. Jävla skåp som inte får vara stängt.
Men nu har vi köpt ett barnlåst. 
Heh Heh Heh.

Vi hörs lite senare när jag ordnat upp mitt liv

+
Att vi ska åka till Myrorna idag, och IKEA imorrn. Har jag tur får jag dessutom träffa coolaste Helena!
Att jag och Heivi har börjat skriva mail. Det är inte lika mysigt som good old-fashioned letters, men det går fortare.
Att Albin är världens finaste och köper med sig halstabletter hem trots att man inte frågat.

-
Att jag, trots allt, fortfarande är förkyld
Att CSN inte kan få tummen ur och bestämma sig snart
Att provivan alltid har en tendens att ta slut för fort

Idag är jag sådär äckligt sjuk att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Dåligt med sömn och mardrömmar om flygplan är väl kanske inte det optimala om man vill vara glad och trevlig.

Jag har börjat må sådär nedrans konstigt igen. Albin hävdar att det är vinterdepression men jag är inte böjd att hålla med; vintern är ju den bästa årstiden! Det är ju det faktum att det är så mörkt som gör den så mysig (Jag vet att vinterdepression hänger ihop med avsaknaden av solljus, men det känns ändå tokigt att jag skulle bli sjuk av något som får mig att må så bra. Krångligt det där). Å andra sidan kanske det bara hör till förkylningen - vem orkar vara pigg och alert och trevlig när man har ont i huvudet och feber? Precis.

Femte säsongen av X-files ska påbörjas idag - jag vet, jag vet, hög nördfaktor - och så hade jag nog tänkt baka morotskaka och semlor inför bilresan imorrn. Till IKEA har jag och Loverboy tänkt bege oss, och det ska bli himla trevligt kan jag lova. Nu ska jag dessutom läsa ut Parfymen (Finfin och otroligt obehaglig bok) och kanske påbörja Emma som jag köpte häromdagen. 
Jag och Heivi har planerat att starta en bokcirkel, men vi är fortfarande osäkra på vilka böcker vi ska välja.

Den som lever får se!

☂

Det här är precis vad jag behöver, en kall och grådaskig onsdag. Snart ska jag iväg på föreläsning, men först måste jag fortsätta med min uppsats om eutanasi. Kul? Nej.

Jag hoppas ni har en bättre dag än vad jag har!

Det finns få saker som är så mysiga som att komma hem till en lägenhet och fundera över varför det är så tyst, och varför det inte kommer ett litet lurv och möter en i dörren, och sedan tassa in i sovrummet för att finna båda odjuren sovandes ihoprullade på sängen. Det är hemtrevnad på hög nivå vågar jag påstå.

Igår snubblade jag över den här fina boken, och jag började läsa den idag. Jag har sett filmen och älskat den, och nu läser jag boken och älskar den. Parfymen är med andra ord ett litet mästerverk. Det ligger något sällsamt över det hela, trots att Jean-Baptiste är skriven på ett sätt som gör att man ska känna avsmak inför honom. Jag förundras, förfasas och blir helt förtrollad. Perfekt bok att läsa om man behöver lite verklighetsflykt. Och det gör vi ju alla, mest hela tiden now-a-days, eller hur? Min verklighet kommer nog aldrig att bli så bra att jag inte behöver fly någon annanstans en liten stund, och jag är väldigt tillfreds med den tanken. Jag behöver mina alternativa världar, jag behöver läsa om andras äventyr som om de vore mina egna. Men mest behöver jag en varm fåtölj att krypa upp i när äventyrslängtan tassar fram över golvet och överrumplar mig. 
Vem vet, jag kanske får en sån inom en snar framtid. Om jag får som jag vill.
Jag ska börja läsa fler böcker. Jag ska bli den där personen jag alltid velat bli; som kan mycket om allting - nödvändigt som onödvändigt, och som har upplevt tusen äventyr och som kan citera fina böcker i tid och otid.
En odräglig människa ska jag bli, och oh så less ni lär bli, men det kommer bli finfint. Resan dit kommer bli ett eget litet äventyr i sig, och det ser vi fram emot.

Eftersom html-koderna har fått spunk funkar det inte riktigt som jag vill, men om ni klickar här får ni se något helfestligt. Jag har skrattat konstant i en kvart nu. Fan-freaking-tastic! ☂

Idag är en sån dag när jag mycket hellre hade gått och letat fynd på myrorna istället för att skriva ett diagnostiskt prov. Jag har en tråkig, grå dag, och då finns det inte mycket som muntrar upp. Busig musik gör en del, men det är ändå något som fattas.

Det blir inte mycket till uppdatering idag; jag har prov att skriva, glas att hämta ut och en lägenhet att städa inför helgen.

Precis som rubriken avslöjar har jag ätit kycklinggryta till middag idag! Jag kände att det var något jag förtjänade efter min händelserika dag; visst håller ni med?

Det här behöver ni, raringar;
Kycklingfilé - mängd bestämmer du själv
1 Zucchini
1 röd Paprika
2 Vitlöksklyftor
2,5 dl Grädde
1 msk Balsamvinäger (röd)
1,5 msk Basilika
1 tsk Soja
Salt och Peppar
Egengjord Buljong eller 1 buljongtärning
Nudlar/Pasta/ris


Börja med att hacka zucchini och paprika, och kycklingen förstås.


Stek sedan alltihop tillsammans med pressad eller strimlad vitlök. Låt det stå och puttra i några minuter, och salta och peppra under tiden.

Jag överlevde min första dag som student på campus i Umeå!

Nu ska jag iväg för att registrera mig vid Umeå universitet. Nervöst? JA! Fast jag tar med mig min loverboy, han får agera moraliskt stöd. Herrejistanes. Tänk om jag går vilse? Har ni sett så stort det är?!
Nehej... Men det är stort iallafall. 
Fast när det hela är klart ska jag unna mig lite fika hade jag tänkt, trots att jag försökt intala mig själv att det är dags för en förändring.
Fuck it säger jag. Åtminstone idag.


Lite såhär hade jag tänkt mig. Fint!

Jag funderade lite över något jag fann på Ev3s blogg. Funderingen kring om man har några vänner eller inte. Det första svaret som kommer upp i huvudet är att 'visst fanken har jag vänner!' vilket är sant, förvisso. 
Men när alla man umgås med har spritts för vinden är det svårt att försöka ta kontakt med andra människor - de försvinner ju ändå. Djupa domedagsfunderingar såhär en söndag, men så är det.
Jag har alltid haft en svårighet att bli nära vän med folk. Inte ta kontakt med nya människor, det kommer naturligt - jag är en naturbegåvning, om vi får uttrycka oss på ett sådant icke-medelmåttigt sätt. Jag har lätt för att ta kontakt med folk, och lätt för att lära känna dem; men det känns lite som att gränsen går där. Att släppa folk in på livet är det svåraste som finns.

Mina vänner finns utspridda lite överallt nu; och de är ju ett skrämmande bra exempel på att 'people always leave' trots att de ändå finns kvar. Förstår ni hur jag tänker?
De finns kvar, de är ändå de finaste personerna jag vet - men för att jag ska må bra behöver jag umgås, jag behöver busa och skratta och vara sådär härligt konstig med folk. 
När de enda jag kan vara sådär konstig med har flyttat härifrån känns det ibland som om jag förlorat den delen av mig själv.

Å andra sidan är det ju en del av mig själv som jag aldrig riktigt kan gömma, eftersom den syns i allt jag gör. Det är nog den delen av mig som känns mest genuin, trots att det är den delen jag försöker dölja mest.
Äsch, det här blev bara en massa svammel, men det jag ville få fram var att 'Jag förstår hur du tänker', trots att jag mest bara svamlade.

Om alla ens vänner spritts lite vind för våg, hur gör man då, när man känner sig som mest bortglömd? (Vi känner nog så allihopa, till och från) Man söker upp nya bekantskaper, säger jag. 
Det funkade ju för mig, trots att jag känner mig liten och ensam ibland. Givetvis är det lättare sagt än gjort, men jag tror det har att göra med inställning. Bara för att ens finaste busisar har flyttat lite för långt bort och man känner sig bortglömd, betyder det inte att man är det. 
Det är så himla lätt att säga 'Gå ut och gör något! Leta upp spännande människor, ta tag i det själv! Telefonen funkar åt båda hållen', men det är svårt. Det är svårt när man har levt i en trygg zon där man visste att man alltid hade folk att umgås med och saker att göra. När det förändrades är det svårt att hitta det där.. vad heter det.. mod, ja! Det är svårt att vara modig nog att ta det där steget ut och låta det bära eller brista.

Nu har jag äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN! skickat in den där förbaskade hemtentan. Det känns konstigt - vad ska jag nu göra hela dagarna? Ja, justja, jag börjar ju engelska på måndag! Vi får se hur det går.
Citronvatten och x-files och fruktsallad. Det är min fredag det; hur ser er fredag ut?
Imorrn blir det dessutom partaj nere hos John. Finfint kan jag lova!
Mumford and sons tycker jag ni ska lyssna på, det har jag gjort mest hela dagen för det är perfekt plugg-musik (jag ångrar lite att jag gav den skivan till min syster i julklapp istället för att behålla den). I demand you!

Annars så bjuder jag på en smått oväntad bild från Skottland. Det ska bli så kul i höst när vi åker tillbaka. 

Det var mest allt jag hade att säga idag. Jag kämpar fortfarande med tentan; sista dagen idag! Sen ska jag ta det lugnt ikväll. X-files-maraton är planerat till ikväll dessutom, och har vi tur kommer det hit lite busigt folk också!
Anyways, nu ska jag fortsätta dricka blåbärssmoothies och skriva tills fingrarna blöder.

Efter att ha gjort allt möjligt annat förutom att plugga så ger jag upp, återigen. Så nu ska jag spendera resten av kvällen med att nörda lite X-files.
Peace, snyggingar!

Den var precis lika mysig som jag trodde att den skulle vara! ♥ Tro om den inte var litelite bättre, faktiskt...

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; den här filmen kan inte vara annat än helmysig. Jag vill så hemskt gärna se den. Den som känner sig manad att skicka den i ett brev till mig kommer bli min nya bästa vän ♥

Bry er inte om att lingonsylten ser lite tråkig ut, den är panik-köpt i tisdags, men på onsdag kommer min mamma hit med två liter. Då jäklar ska det kokas sylt, ska ni veta!

Jag tänkte att vi behövde lite mysigheter såhär på lördagskvällen, och vad passar bättre en mörk och kall vinterkväll än lite djärva äventyr i främmande världar?

Idag behöver jag gå och rota i second hand-affärer. Att hitta små fina guldkorn, och tänka ut var de passar i lägenheten, det kanske hjäper bättre mot mensvärken än all (hittills) meningslös medicin? Jag har provat allt känns det som, och det gör mig tokig. Fyra dagar i månaden blir jag helt handikappad, jag kan inte göra något, inte röra på mig, för det känns som om hela jag går sönder inifrån. Jag provar nya värktabletter nu, och håller tummarna för att de hjälper. Inte ska det väl vara så att man har för ont för att leva?

Jag snubblade över något väldigt fint häromdagen, som gjorde att mitt pluggande inte kändes fullt så tråkigt. Att jag å andra sidan har stressat och skrivit och ändå står och trampar på samma ställe, det är en annan femma.


Visst fyllde ni också i såna små, snirkliga mina-vänner-böcker när ni var små? En väldigt finurlig människa hade kommit på tanken att scanna in en, och det tycker jag var en alldeles tokigt fin idé. Därför, kära vänner, har jag tänkt starta en trend. Jag vill att ni fyller i den, ni också (Tillochmed du, Idaho!), för man får ju faktiskt veta en helt den spännande. Bilden hittar ni här, och det är ingenting som hindrar er från att fylla i den, faktiskt!

(Jag vet att det ser lite tokigt ut, men det går bättre om ni öppnar bilden i en separat flik!)

Herrejistanes vad längesen det var jag skrev här! Mitt fel, i suppose, men inte mår jag sämre för det ♥