♫ Konstigheter!
Det är en märklig drift, ska ni veta, och det slutar alltid i våld.
Jag tycker vi helt enkelt kan slå fast att jag är knäpp, så slipper vi fundera över saken.
Idag har jag dessutom tråcklat ihop en gardinlängd för hand eftersom jag av någon outgrundlig lyckades ha sönder symaskinsnålen i tre delar och inte fattade hur i hela friden man skulle byta ut den. "Läs manualen!" säger ni då; MEN HA! Den är bortbusad och jag kan inte dra mig till minnes vart jag lagt den. Så det blev som det blev; och det blev förvånansvärt bra ska ni veta!
Som om inte den kreativitetsdosen räckte, har jag dessutom busat till det och möblerat om i vardagsrummet! Städat lite i köket har jag också gjort, minsann, och om jag får välja ett rum att spendera resten av mitt liv i måste det nog bli vårt kök, för mysigare finns inte. Jag lovar att ni ska få se bilder, jag måste bara pynta färdigt först, vill säga.
Dessutom korrläste jag min första artikel idag; och det var förvånansvärt enkelt ska ni veta!
När min älskade, jobbiga sambo kommer hem ska vi busa ner och inhandla allehanda (Testa att säga dom två orden snabbt efter varann!! Inhandla allehanda, inhandla allehanda, inhandla allehanda! HAHA!<3) busigheter. Blommor och sopkvastar och kesella och julgransljus! Heh.
Jag är sugen på pepparkakor... ♫
Bild från Julen -09! Snügging Müslimos och Mesmolusken a.k.a mamma! <3
Julmarknad
♫ Måndagssvammel
Idag är en hyffsat bra dag ändå, ska ni veta. Igår jobbade jag 12-21.30 och var så gott som död när jag äntligen trillade inför dörren här hemma. Lördagen var underbar, är allt jag kan säga, och allt godis gick åt på julmarknaden! Sånär som på tre strutar med cashewkarameller; men det är så lite så det räknas knappt!
Julbordet tillsammans med jobbarkompisarna var alldeles tokigt skojjigt, och det kan jag leva på länge ska ni veta. Så jävla mätt som jag blev då har jag sällan blivit! Och efterrätterna sen! OHMIGOSH! Jag gav Dennis ansvaret för min mättnadskänsla; han fick säga till när jag var mätt eftersom jag helt sonika inte litade på min egen förmåga. Alltså är det honom vi ska skylla mina extrakilon på. Men vilka underbara extrakilon sen, herreminje.
Idag ska jag packa ihop mitt pick och pack och busa iväg till lägenheten.
Jag trivs nästan för bra här hemma, men jag tror det blir bättre när vi kommit igång med julpyntandet i lägenheten, eller vad tror ni?
Eftersom första advent var igår är det numera fritt fram för både pepparkaksdeg och hjortronglögg! Det gillas skarpt ska ni veta!
Till helgen ska vi dessutom ha glöggafton, och jag ser fram emot det så tokigt mycket att jag nästan spricker!
Dessutom ska jag inhandla lite julblommor till lägenheten; och sätta upp julgardiner överallt.
En hiskeligt massa pyssel med andra ord, och vi gillar't!
Dessutom älskar vi det faktum att SR har börjat sända julradio, så det är det vi lyssnar på!
Klassisk julmusik hittar ni här, och Bjällerklang (lite nyare och inte fullt så traditionsenlig alla gånger) hittar ni här!
Nu är det dags för lite té, och sen får vi se vad jag hittar på innan jag busar iväg till bussen. Att åka buss i sex timmar är inget jag direkt ser fram emot, men det måste göras ibland.
So long!
♥ F-F-Friday!
Idag har jag pysslat och bakat inför julmarknaden imorrn, och klippt mig. Jävlar vad jag är snygg i håret nu, det är så jag blir lite rädd för mig själv faktiskt!
Nu ska jag fortsätta skriva på uppgiften om symboler som ska vara inne idag, sen ska jag nog pussa på min snygga sambo och kika på förra veckans avsnitt av Supernatural. Bra fredag? Hyffsat.
Igår såg jag dessutom How to train your Dragon för tredje gången, och den var lika mysig fortfarande. Så tomten, om du läser det här; den vill jag ha i julklapp. Och en Ravenclaw-halsduk; och mysiga böcker; och muminmuggar.
Puss på det!
Jag bjuder på en härlig bild som jag ogenerat stal från Ida!
-
Idag har jag jobbat och stressat med uppgifter till mina kurser och nu ska jag faktiskt tänkt ta det lugnt ikväll och titta på mysiga filmer.
Mer än så var det inte, nu ska jag unna mig lite choklad.
Puss!
♫ 11/9 -10
♫ Winter wonderland!
Arjeplog är verkligen underbart. Inte tack vare människorna; men naturen slår en med häpnad varje gång.
Ida; Norrland är bäst <3 Jag saknar dig!
Eve; Sno på så mycket du vill :D Jag tycker det är en himla charmig bild :)
♫
Nu är jag inne i en rastlös period, och jag vill egentligen bara bort; ut på äventyr.
Men så enkelt är det inte, och jag hatar det.
Nu är jag i vackraste Arjeplog och jobbar i en vecka. Imorrn fyller världens bästa Heivi år, och jag tror hon ska få agera hobbypsykolog. På lördag är det julmarknad och på kvällen är det julbord. Det här kommer bli en finfin vecka tror jag, om man bortser från min rastlöshet.
Jag kan behöva lite uppmuntran.
♥ Caturday
Såhär blev det..
Jag? Röda toner i håret? Nejdå, vad får dig att tro det?
Det lär ju behövas åtminstone två blonderingar till, om jag känner mitt hår rätt.
I'll be damned.
Och bara för att jag inte har mer att säga så slänger vi in en bild på Loverboy och Kisse där de slöar i soffan. Det är här vi kommer spendera vår kväll.
♫
När jag hör den här låten så tänker jag bara på bilresan som jag gjorde för ett och ett halvt år sen tillsammans med fyra tokigt busiga pojkar. Jag, Niklas, Michal, Josef och TB gjorde en spontanresa till Finland lagom till första maj. Det var epic, och utan tvekan bland det galnaste jag varit med om.
"Jag är så nykter att jag kan ta av mig klockan" - Ett klockrent citat, Niklas skulle bevisa att han inte alls var så full som jag påstod. Förvisso lyckades han alldeles ypperligt med att ta av sig klockan, men en kort stund efter detta uttalande så spydde han upp hälften av sitt maginnehåll.
Morgonen därpå vaknade han upp i samma säng som Michal, utan tröja och med sitt halsband runt Michals nacke. Underligt är bara förordet; och jag kunde knappt hålla mig för skratt.
Underbart.
Och folk frågar varför jag hellre umgås med killar än med tjejer.
Ett enkelt svar på den frågan är att jag kan vara mitt vanliga busiga jag tillsammans med främst Niklas och Michal, de bryr sig inte. Tjejer å andra sidan kallar en attentionwhore och snackar bakom ens rygg. Sånt klara jag mig utan.
Puss!
Attack of the crab monsters
"People are trapped on a shrinking island by intelligent, brain-eating giant crabs. Roger Corman directs."
Imbd kan vara väldigt fåordiga ibland... Men vi håller tummarna för att det är en bra film!
♥
Puss!
Jag bjuder på en bild tagen förmodligen under vintern 05/06 i vår stuga!
♥
Puss!
Att fördriva tiden
Här var jag söt som ett litet troll! Våren 2006 tror jag minsann att det var, om jag inte missminner mig.
Samma år, men på hösten. Söt som attans var jag, och kissen var gosig som få.
Och såhär har jag sett ut också. Det är mäkta intressant det här, att se hur man förändras så mycket på så kort tid! Det här var nog sommaren -06, tror jag, Augusti närmare bestämt.
Det här är min fina syster, MoselMosel
Och här har vi båda mina systrar! En bortbyting och en gremlin. Finfint!
Storsjöyran för några år sedan!
Midsommar för en sisådär två-tre år sedan
♫ Day 03
Dess tillexempel
Adam och Ev3!
Niklas och Michal, givetvis
Så. Det där var nog mina finaste vänner tror jag minsann.
Visst ser dom helfestliga ut?
So long!
Kreativitet
Jag som annars brukar ta så mycket plats, lysa upp och vara så kreativ, ha finurliga idéer och underbara texter inlåsta i huvudet.
Då och då är det som om jag försvinner, som om jag blir den där lilla, tysta trettonåringen som var så fruktansvärt osäker på sig själv.
Nu var det längesen jag skrev något, det var längesen jag kände riktig skaparglädje, och jag saknar det. Jag saknar att känna hur det kliar i fingrarna av alla ord man vill hinna skriva ner innan de tar slut; hur man inte tycks kunna skriva ner allting fort nog och det känns som om man glöder av iver.
Jag saknar att ha en otroligt bra historia inlåst i säkert förvar i huvudet, själva vissheten om att det kommer bli något viktigt en vacker dag.
Det finns så himla mycket jag vill skriva, men jag vet inte hur jag ska formulera orden, det är som om jag tappat bort förmågan och det är lika obehagligt varje gång. Jag vet ju att det kommer tillbaka så småningom; men väntan är olidlig.
Usch.
Det finns nog inget som gör mig så lycklig, ytlig som jag är, som att se mina egna ord skrivna i mörk blyerts på ett vitt papper. Jag känner mig levande på ett annat sätt när jag skriver för hand; man kommer en aning närmare sina karaktärer.
För er som sitter i samma sits som mig; Njut. Trolska, magiska, drömmande bilder är sådant som i vanliga fall brukar hjälpa min kreativitet lite på traven.
Det kanske hjälper nu också. Vi håller tummarna.
taking risks, breaking rules, making mistakes, and having fun."
♫ Wicked Wednesday
Finns det något mysigare än att vakna på morgonen och hitta en liten katt i köksfönstret? Nej, jag tror inte det.
Och här har jag spenderat min morgon. Bättre start på dagen finns inte tror jag.
Jag har dessutom fått jobbtillfällen nästa vecka, vilket innebär extra pengar i december. Det är inte helt fel, ska jag säga er.
Nästa vecka kommer bli en bra vecka, ska ni veta. Jobb, Julmarknad och Julbord. Finfint!
Nu ska jag göra nånting åt de sabla gardinerna, och jag kanske ger mig på att sy en datorväska också.
♫ Johodå
Så var man journalist också. Jag ska fira med lussekatter.
Puss!
♫ Random
Kisse brukar ligga och hålla koll på oss i den här påsen från Strömpilen. "Jag Handlar" står det på den, och det är alldeles hiskeligt roligt att påpeka att "Jaså kisse, vad är det du handlar den här gången då?"
Säg hej till våra nya sovrumsgardiner! Än så länge har jag bara hunit sy den ena, men det kommer så småningom. ♫
Middag för måndagströtta
- 500 gram valfritt kött, vi använde älgkött som vi hade liggandes i frysen
- 400 gram bambuskott
- 1 st purjolök
- Jasminris i valfri mängd
Efter det så är det dags att steka köttet!
Under tiden som köttet står och fräser på låg värme så hackar man grönsaker.
Och häll bambuskotten i ett durkslag och skölj dem en stund.
Sen gör man en sås av grädde, soya och sweet chili-sås (och kryddor förstås. Salt och peppar och lite vad ni nu har hemma. Curry och köttkrydda är finemang) och låter det puttra en stund. Sen är det bara att stjälpa i grönsakerna! Låt det värmas upp i några minuter och vips så är det klart!
Machete
Allt jag har att säga är 'fy och hela fan'! Så här underhållen har jag nog sällan blivit när jag sett film, haha!
Idag hade vi en snubbe här som kollade in vår spis som busat sig lite; men han hittade inget fel. Skumt.
Imorrn ska jag till stan för att inhandla brevpapper och frimärken, sen ska jag skicka ett brev till världens bästaste Heivi!
Förutom det kan jag säga att vi åt världens godaste middag idag, och innan vi busade ner till John för movietime så paltkomade jag mig i soffan ett bra tag. Paltkoma är den bästa koman, aight? Bilder och recept kommer imorrn, oroa er inte.
Dessutom tjuvstartade jag med julmusiken. Jag vet, jag vet, det är illa och smäll på fingrarna borde jag ha, men jag kunde helt enkelt inte låta bli! Det är nånting i musiken som ger mig sån fridfull och ändå sprudlande stämning; det är nästan så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, för jag får så mycket energi.
Puss!
Jurassic Park
Ibland hatar jag mig själv.
Nu kommer jag inte kunna sova på en vecka!
OCH NU DÖR HAN OCKSÅ!
Nej, vet ni vad. Nu ska jag gå och sy gardiner eller något annat lugnande.
Sådär. Nu kan ni också få mardrömmar, det är inte mer än rätt!
♫
♥ Fredagsfika
För att ta sig till bussen måste man halka nerför en hiskeligt lång backe som (o)turligt nog var isig hela vägen! Fort gick det, och roligt var det.
Den här knäppa filuren var med,
Och min snygga Loverboy, såklart. Charmig som attan!
Chailatte och citroncheesecake kan nog vara den ultimata kombinationen. Även om deras morotskaka is to die for.
Här provar vi mina snygga glasögon! Att han dessutom har världens snyggaste mössa gör honom ju inte mindre cool!
Nu har vi hämtat ut biljetterna till HP7; och lyckan är total! Ikväll ska jag prova ett nytt recept och se på Jurassic Park. Kunde vart värre, ska jag säga er.
November
Scary
La valse des monstres
Eftersom jag känner mig givmild idag, så tänkte jag bjuda lite på mig själv. Det här är slutet på novellen jag vann Silverpennan med.
Enjoy, och var lite snälla med kritiken. Tack <3
Med beslutsamhet i rörelserna ställer hon sig upp för att ta det som så länge tillhört henne. I samma veva som sommaren släpper taget som världen och löven släpper taget om björkarna och handlöst faller mot marken i en dans tillägnad döden, i samma veva som frosten kommer krypande ställer hon sig upp, med blicken stadigt fäst mot den överjordiskt vackra ryggtavlan framför sig. Hans muskler spelar under tröjan när han sträcker på sig för att nå kaffeburken på översta hyllan -han brukar alltid ställa den en aning för högt upp för att få njuta av känslan när hans muskler tänjs ut till det yttersta. Hon rör sig ljudlöst framåt, på mjuka fötter som dansar en dödens dans mot den ovetande varelsen framför henne. Ett skratt bubblar i hennes strupe, Hon tänker döda en gud, och hela tanken förefaller lustig och en aning snedvriden. Men hon fångar skrattet och gömmer undan det igen, hon får inte höras.
Så smidigt nyckelkedjan passar kring hans hals, hur enkelt det känns att dra åt. Hon fnittrar lite när hon inser att nu, nu står hon över honom. Han försöker förgäves vända sig om, slita loss den dödens snara som lagts kring hans mjuka hals. Naglar som gräver sig in i hennes pianohänder, som rispar upp stora sår i hennes lövtunna hud i förtvivlan. Hon trycker honom än hårdare mot köksbänken, och kan nästan känna bordsskivan genom hans taniga kropp, hon kan nästan förnimma hans smärta.
Ännu ett litet bubblande skratt pressas ut ur hennes läppar, när hon känner hur hans liv börjar strömma in i henne genom länken kring hans hals. Hela hans liv förs in i henne, alla hans minnen, alla hans upplevelser, alla hans känslor – Elias liv blir hennes.
”Jag måste göra det här, för vår skull, älskade” viskar hon tyst och känner hur hans spasmiska ryckningar står på randen till panik.
Hon gömmer ansiktet i hans nackhår, känner hur det blir fuktigt av ansträngningen och hur det luktar lite syrligt, som syrén. Minuterna tickar, går och försvinner in i glömskan. Elias muskler krampar, och tillslut ger hans kropp upp, hela hans tyngd faller bakåt mot henne och hon tar några stapplande steg åt sidan för att inte ramla omkull med honom.
Kallt, grovt trägolv rispar hennes bara fötter där hon sitter med Elias huvud i sina händer.
”Jag gjorde det för vår skull, jag gjorde det för vår skull” upprepar hon varsamt, maniskt, och vaggar dem i en maklig takt, fram och tillbaka. Hon stryker honom försiktigt över det mjuka, lätt fuktiga håret. Det är en fukt orsakad av panik och visshet om att det är lönlöst att kämpa emot.
Ett av de tecken som vittnar om smärtan han upplevt de sista minuterna. Men smärtan hade varit nödvändig, intalar hon sig själv och nickade bekräftande. Smärtan var nödvändig, smärtan var föremålet som helgar medlen.
Hon har stulit hans liv, nu tillhör det henne.
Ett lätt hysteriskt skratt undslipper hennes läppar. Hans liv tillhör henne.
”Nu kommer vi alltid vara tillsammans, älskade” viskar hon och fortsätter den tröstande, vaggande rörelsen. Hans kropp blir allt mer stel, blicken alltmer blank och på en tusendels sekund har livet försvunnit ut ur de gråa ögonen.
Nu skrattar hon, ett glädjefyllt bubblande skratt som studsar mot de tysta väggarna och får henne att krypa ihop mot honom och lukta lite försynt i hans hår.
”Bara min...” viskar hon euforiskt. och reser sig upp för att gå.
F-F-Friday!
Den här har jag och Loverboy skrattat oss fördärvade åt hela morgonen!
A red sun rises
Och som svar till Idas kommentar till tidigare inlägg; Peter Pan är ju så viktig att han måste få ett alldeles eget inlägg, såklart!
Han var min största kärlek i många herrans år, tills Orlando Bloom gestaltade Legolas på ett magiskt vis och tassade nästan omärkbart men ack så våldsamt in i mitt hjärta. Där sitter de fortfarande, båda två, men har fått ge rum åt Albin också. Himla fin trio det där, ska ni veta.
Åh, det kanske är dags för lite LotR-maraton? Det var längesen jag bejakade den älskvärt, tokigt nördiga sidan hos mig. Nåväl, jag har ju en hel helg framför mig! Om jag får bort uppgiften jag slavar med nu, vill säga.
Är han inte alldeles förtjusande?
Åh, vad jag brukade önska att jag vore Wendy. Nog för att jag fortfarande gör det, fast inte med samma förtvivlat hoppfulla intensitet. Att Jeremy Sumpter fick spela Peter Pan i den otecknade filmen var ju inte helt fel, det heller.
Disneykavalkad
Finns det ett bättre botemedel mot melankoli än disney? Nej, det tror inte jag heller. Det skulle vara moulin rouge i så fall. Förstår ni hur bra den filmen är?!
Egentligen hade jag velat ha en grårandig liten kattunge; men man får inte alltid som man vill. Det finns dessutom inget som säger att vi inte kan skaffa en till katt senare i livet, när vi äntligen bor i ett hus.
För att muntra upp mig själv, och er, så ska jag därför spendera dagen med att äta sirapsbröd och lyssna på disneymusik. Jag kanske får för mig att titta på Mulan eller Aladdin också, vem vet?
Bisous!
Jag vill nåt' mer än leva småstadsliv
Snart kommer det dessutom upp ett recept på världens godaste kola! Jag vet, jag vet, med tanke på tandställningen är det inte så jättebra att jag äter kola. fuck it, säger jag!
Puss!
Princess Mononoke
Puss!
Dancing in the moonlight
Creedence, lovers!
Puss!!
Snöbollar går visst att äta!
Dessutom är det bara pepparkaksdeg och hjortronglögg det finns restriktioner mot! (Jag kan glädja er med att jag ännu har hjortronglöggoskulden intakt, det blidde alkoholfri God Jul-glögg igår istället)
Nåväl, receptet jag så generöst tänkt bjuda på, såhär på morgonkvisten, är ett recept på Snöbollar! Mumsigt som attans, ska ni veta!
För det här mumsiga receptet (det blir ca 20 st, beroende på hur stora man vill ha dom) behöver ni;
1 stycken citron (bara saften, dock. Detta är ju en smaksak; hur mycket citron man vill ha i)
100 gram vit choklad
1,25 dl kokosflingor
Börja med att smälta chokladen i ett vattenbad. Ett enkelt sätt att göra dettapå är att hälla vatten i en kastrull och ställa en lämplig djuptallrik ovanpå, som ett lock. Lägg chokladen i tallriken och låt vattnet koka upp. I takt med att tallriken blir varmare smälts choklade. Piece of cake!
Sen gör man små bollar av smeten, och rullar dom i förslagsvis kokosflingor. Annat som funkar ypperligt för ändamålet är florsocker eller lite vad man nu skulle finna intressant. Strössel kanske, eller pärlsocker. The sky is the limit, som de säger!
I slutändan ser de såhär mumsiga ut, och bör förvaras i kylskåp ett tag så de får stelna lite!
Puss på glöggmuggarna i bakgrunden förresten, dom har min älskade sambo impulshandlat.
Nu ser ju de här snöbollarna inte riktigt ut som de bör, egentligen ska de ju vara vita. Men en kvinna måste väl få exprimentera, inte sant? Dessutom ser de mycket mumsigare ut. Albin la till med den träffande beskrivningen 'rå köttfärs'; vilken passar rätt så bra, även fast de smakar bra mycket bättre!
Bisous
Well aren't you a bucket of sunshine?
HA! <3
Åhkej, nog med omogenheter, nu är det dags för glögg!
One can dream, can't i?
Puss!
Halloween (En vecka för sent)
Men eftersom det trots allt är en fest i Arjeplog vi pratar om, så tror jag jag kan räkna personerna som skulle känt igen mig på ena handens fingrar. Tragiskt, men sant.
Därför slutade det med att jag helt enkelt tog på mig vad som fanns i närheten, fixade till håret och gjorde lite fakeblod.
Såhär ser jag ut mest hela tiden, om man bortser från blodet som rinner längs bröstkorgen. Herrejistanes, det var kladdigare än det var när vi var zombies under studentveckan!
Puss på det, kan jag lova!
(Jag har dessutom ett nytt läppstift som är onödigt snyggt. Det får ni se sen!)
Att åka och handla med en spark
Jag och mami tog sparken ner till konsum för att handla. Detta är ett tecken på uppfinningsrikedom, mina vänner!
Lusen trivs bra i snön, hon med. Att tugga på plastmedar är inte helt fel, eller hur? Sicken tur att det inte var såpass kallt ute att hon fastnade med tungan! Haha, det skulle inte förvåna mig ett dugg, faktiskt. Vilket inte säger något om mig, det säger snarare en hel del om katten ifråga<3
Jag läntar redan hem, fast det är himla mysigt här i Umeå också. Bara det ville komma snö någon gång så vore jag nöjd. Snowboardabstinensen börjar göra sig påmind, och jag blir tokig.
-
Nåväl, andra anledningen till att den här dagen har varit så hiskeligt bra är att jag har inhandlat en glöggkanna och i skrivande stund provbakar jag det tredje julgodisreceptet. Jag har lovat Loverboy att han ska få vara första provsmakare, och NilsJohn ska få vara jury han också.
Ikväll blir det dessutom paltkoma för hela slanten och glögg!
Jag vet att jag lovat att inte dricka älsklingsglöggen (Dufvenkroks hjortronglögg. Orgasm) innan första advent, men jag kunde inte hålla mig! Den stod där så fint på hyllan på ica; den överrumplade mig totalt! Innan jag visste ordet av hade den busat ner sig i en av kassarna och sen var vi hemma! Det var inte mitt fel!
Fast jag är lite nöjd ändå. Nu får jag en anledning till att prova den nya glöggkannan!
Jag är iallafall inte som min förrädare till syster, som ätit pepparkaksdeg idag!
Även fast jag inte skulle tackat nej om jag fick... Eller om jag hittat den nånstans i affären.
Inte för att jag letade eller så, nej.. nej...
Men nu får det vara nog!
Nu ska jag återgå till mysigheterna, och kanske ha lite svettigt sex med min sambo. Den som lever får se, eller hur?
Att ta tillfället i akt..
Enjoy, darlings!
Lusenbusen när hon var liten och såg ut som en Gremlin. Det var tider det!
Förra hösten när Loverboy klippte av sig allt håret. Det var läskigt, ska ni veta. Och kändes ovant, men efter ett tag så såg han inte så främmande ut, faktiskt. Men en chock var det ska ni veta, även om han har en tendens att se bra ut i nästan allt. Min Albin.
Om jag inte visste vad han gjorde på den här bilden så skulle jag gissa på att han ätit sjutton citroner på en och samma gång, Eller så har någon sagt något hiskeligt roligt till honom. Vad tror ni?
I mars, när jag förväntansfullt satt inne på Silvermuseet i Arjeplog och väntade på prisutdelningen till novelltävlingen Silverpennan; som jag nervöst skickat in ett bidrag till.
Och tror ni inte att jag vann?! <3 Det var ett stort steg för mig, ska ni veta. Att få ett erkännande på att jag faktiskt kan skriva, att det inte bara är som jag tror. Här blir jag intervjuad till en tidning, men jag tror de tyckte min förklaring till varför min novell blev såpass morbid som den blev var för magstarkt, så de publicerade det inte. Haha, det tycker jag är skojjigt.
Albin, Vania och Henrik när de tog studenten för två år sen.
Och en död lemmel (Tror jag. Det går att spekulera i) vi såg när vi åkte till Norge tillsammans med Loverboys familj.
Oh, an ordinary monday
Nu börjar det äntligen bli lite ordning här hemma i lägenheten, nu när Loverboy kommit hem.
Det behöver väl knappast påpekas att jag inte direkt tycker att städning är det roligaste som finns. Jag är lite som små barn, som gärna stökar till, men inte städar undan lika gärna, haha!
Usel på att diska är jag dessutom.
Idag har jag faktiskt inte tänkt göra mycket alls förutom att pyssla här hemma i lägenheten och pussa på Albin, förstås. Eller jo! Jag har ju viktiga saker för mig idag!
Jag ska nämligen prov-baka lite recept för att se vad som passar till försäljning på julmarknaden.
Mumsigt, eller hur?
Givetvis ska jag dokumentera allt, och lägga ut recepten om ni frågar snällt.
Och eftersom jag känner mig sentimental bjuder jag på en gammal bild, närmare bestämt från sommaren 2006, sommaren jag spenderade med världens bästa Dess. Man kan ju inte göra annat än att älska mitt underliga ansiktsuttryck, eller hur? Jag bjuder på den här; herrejistanes vad jag blir sentimental!
Det var väl allt jag hade säga, för tillfället åtminstone.
Tjing!
Actually..
Elephant
Antiklimax
Men nånstans längs vägen tappade jag suget. Det är något som saknas, och jag kan inte sätta fingret på vad det är.
(Eller tja, ska vi vara riktigt ärliga så är det ju Loverboy som saknas, men jag tänker aldrig vara så needy att jag erkänner det.)
Nåväl, kvällen hade sannerligen kunnat sluta sämre.
Jag måste bara lära mig att inte ha så höga förväntningar; det är sällan det blir som man trott.
Synd bara på dansen. Det hade varit mysigt. Å andra sidan är det ju lika mysigt att dansa hemma i köket, men ändå!
Sov gott, snyggingar!
Äppelknyckarjazz!
Jag lovar att ni ska få se bilder när hela den här pärsen är över. Heh.
Eftersom jag vet att ni inte har stora planer för kvällen så kan ni spendera den med att lyssna på Movitz!
Finfin musik, ska ni veta.
Puss!
Home, sweet home!
Pappa: "Va, varför inte?"
Spazmonaut: "Den kommer bara fastna i tandställningen ju"
Pappa: "Det ska lära dig att vara vanskapt!"
Sen pratar ju min pappa med rätt så bred dialekt också, så det lät väl mer som "He sko lär de' å va vanskapt!"
Rastlöshet
Det är som om jag vore två helt olika personer i samma kropp. Den första; den försynta, lugna, hon är rätt nöjd med tillvaron. Hon längtar efter ett eget hus ute i skogen, med en kamin som sprakar, stort bibliotek, tusen olika tésorter i lika många burkar och vedspis i ett gammalt kök. Hon är nöjd med tillvaron, och kan tänka sig att arbeta med nästan vad som helst; bara det är ett deltidsjobb. Gärna femtio procent. Varför jobba en massa för att få ihop en massa pengar så att man kan köpa en massa saker? Varför inte jobba lite, och använda tiden som blir över till sådant man mår bra av. Hon är en sund person, Den första.
Den andra, å andra sidan. Hon är en hiskeligt rastlös person. Hon ligger alltid några steg före i huvudet, och hon hatar att vänta. Det finns så mycket äventyr att uppleva, människor att träffa, städer att utforska och kulturer att ta del av. Det finns så lite tid, och så mycket att se, och det gör att hon blir alldeles snurrig i huvudet. Varför kan hon inte få göra alla de här sakerna på en gång, just nu? Varför måste hon vänta? Det mår ju ingen människa bra av! Hon vill inte ha någon liten stuga i skogen; nej, hon vill bo i en livlig storstad vars puls nästan går att ta på, och hon vill ta varje dag som den kommer.
Hur fanken ska jag göra för att kombinera dessa två? Tro mig, de är starka viljor och ingen av dem kommer ge sig. Det tär på krafterna, att inte kunna ta några beslut. Ena dagen kan ett förslag låta helt underbart, och andra dagen kan man fnysa och undra över hur fanken man kunde tänka i så idiotiska banor.
-
Jag saknar Albin så jag blir tokig trots att det bara gått två dagar sen han åkte. Är det normalt?
Var väl det jag trodde.
<3
Jag bjuder på den första bilden tagen på mig och Loverboy. Var vi inte söta som attan?
Henry Tilney
Ack, det är nästan så mitt hjärta brister. Han är sannerligen ett bra substitut för världens bästa Albin.
-
Ch-Ch-Chicken!
Det bästa med sallader (Och all mat man lagar själv över huvudtaget, egentligen) är att man kan använda lite av allt möjligt som man är sugen på. Jag har gått och varit hemskt sugen på kyckling hela dagen, så det verkade bara vettigt att använda det i salladen, eller hur?
Sen ser det ut såhär, och då ska det få puttra en stund tills nästan all vätska är borta. Under tiden har man tid att göra sallad!
Sallad, gurka och paprika, ja-a! Jag måste passa på att äta paprika när inte Loverboy är här, eftersom han hatar det; och då brukar jag inte heller äta det.
Blanda paprika och sallad i en bunke och krydda med grönsakskrydda, blanda lite så att det blir jämt kryddat och lägg det på en tallrik. Sen lägger man gurkorna såhär fint; är det fint upplagt är det trevligare att äta, eller hur?
Sist så lägger man kycklingbitarna över salladen. Lätt som en plätt och nästan äckligt gott!
Jag skulle lätt kunna äta en portion till, trots att jag är helmätt.
Northanger Abbey
Ack...
Nåväl, Mr.Tilney håller mig sällskap ikväll när Loverboy inte är här.
Puss!
I'm leaving on monday morning
Jag kan ju berätta att vi har hunnit med att köpa både en ny dvdspelare och en stavmixer idag; väldigt produktivt med andra ord!
Nu ska vi kika på lite x-files.
'Til we meet again!