Something wicked this way comes

Min första kärlek var utan tvekan den underbara figuren Peter Pan. Jag har nog aldrig, förlåt Albin, varit så himlastormande förälskad som jag var i honom. Jag spenderade varje kväll i säkert fyra år åt att desperat önska att han skulle komma och hämta mig, att han skulle inse att det var jag som skulle vara i Neverland med honom.
Jag såg disneyfilmen säkert flera gånger per vecka, i hänförd extas, och älskade varje sekund av det. Sen läste jag boken, och älskade det ännu mer.

Sen kom den otecknade filmen ut, och mitt flickhjärta brast, så kär jag var i Jeremy Sumpter!



Jag spenderade otaliga timmar åt att drömma mig bort och fantisera över hur livet skulle vara om jag befann mig på den där magiska platsen; jag skrev tusen och åter tusen sidor i mina dagböcker om honom; jag drömde om honom mest hela tiden och drömmarna var alltid fyllda av längtan och magi - men det var alltid så att jag inte nådde riktigt hela vägen fram.

Sen någonstans på vägen, ungefär när jag närmade mig tonåren, så fann mitt hjärta en ny riddare. Den ungdomligt äventyrlige Peter Pan förbyttes mot den härligt spännande, väldigt manlige Legolas.
Peter Pan har alltid en speciell plats i mitt hjärta; han är min största kärlek och finaste vän, men nu är det Albin som tar störst plats där inne.

Blessed be!