Something wicked this way comes

Idag har jag gjort något hemligt. Något hemligt, tisseltassigt och alldeles underbart. Ärligt talat har jag inte riktigt hunnit landa än, men så fort vi vet mer lovar jag att berätta. Synd bara att folk sällan tycks finna tiden att faktiskt bry sig, fråga hur man mår och vad som händer i ens liv. Synd att det ofta är folk som står allra närmast i ens närhet.
Bitterheten är ganska hög såhär på kvällen, när missnöjet med att vara tillbaka i en lägenhet är ganska stor. Jag skyller på pms; fast imorgon ska jag ju faktiskt iväg till världens bästa jobb. Så jag är ganska nöjd ändå.