Something wicked this way comes

Solen skiner, vi har satt upp två fulsnygga sjuttiotalslampor i vardagsrummet (bilder kommer, i promise) och grejat lite i sovrummet. Trots att jag knappt kan bärga mig tills jag får flytta in i ett hus har jag insett att det är minst två år till dess. Och alla som känner mig vet att när jag vill något klarar jag inte av att vänta, jag vill göra allt på en gång och det gör så ont när det inte går. 
Men jag får göra det bästa av situationen.

Nu ska jag tillexempel sätta mig och kolla igenom alla gamla mönstertidningar jag fick med mig av min mamma och se vad mitt nästa projekt ska bli. Det känns fint ändå, och jag har dessutom börjat fundera ut julklappar till de fina människorna i min omgivning och det håller mina tankar ockuperade för en stund. 

Gårdagen var helmysig med mat, hockey, efterrätt och film hemma hos Hedman-Flyckt och det var det gosigaste jag gjort på länge. Och tro'tt eller ej, men dumplings är faktiskt riktigt gott. Ett rent helvete att göra, men helt klart värt det. Nog för att ingenting kommer upp i samma nivå som efterrätten, men det hade vi inte förväntat oss heller förstås.

Snart ska vi dessutom ut och grilla och fiska och gå i skogen och jag känner att det finns nog ingenting jag behöver mer. Glass, kanske. Jo, glass.
Det åtgärdar vi med en gång!

Puss! ☂