☂ "Är du sjuk? :) :("
Den värsta känslan måste väl ändå vara när man är jättetrött men man kan inte sova för man har så ont i halsen och så mycket ludd i huvudet att det känns helt konstigt, och man har sån mensvärk att man inte riktigt kan räta ut kroppen.
Man vrider och vänder på sig och febersvetten kommer och går och så funderar man lite på om man kan borra hål i tinningen och bara plocka ut allt ludd som valt att bosätta sig där och göra ens huvud alldeles sjukligt varmt och svårbehärskat, eller huruvida det egentligen är värt att gå ner till köket för att hämta en av de där mirakelhalstabletterna för då måste man ju krypa ut ur täcket som egentligen är ganska varmt och behagligt trots febersvetten.
Men så bestämmer man sig ändå för att någon måtta får det minsann vara och så tackar man dåtidsamanda för att hon var förutseende nog att ställa de fina röda tofflorna (som man köpte till sig själv i julklapp för något år sen; samtidigt som man köpte ett par likadana till sin ena syster) precis vid sängen så att man inte behöver känna exakt hur kallt ett gammalt trägolv kan bli.
Att tassa ner för en knarrig trappa i ett tyst hus och smyga försiktigt för att inte störa Albin som målar sista varvet på tvbänken som ska bli helt otroligt grön; men så inser man att man inte kan låta bli att störa och kramas lite så man smyger in till den fina salen, kramas lite med Albin, beundrar pelargonerna och smyger ut i köket igen. Tar halstabletten, klappar katten och tassar upp för den knarriga trappan igen innan man ger sömnen ett nytt försök.
Man inser precis hur trevlig tillvaron är; hur bra man trivs just precis nu och hur fint det är att faktiskt ha en familj som förstår en och hur mysiga ens systrar är, och hur underbart det är med vänner som skickar sms i vilka det först står "Är du sjuk? :) :(" och sen "Jag menade inte den glada gubben", trots att man vet att det gjorde hon minsann visst och det gör absolut ingenting för man skrattar litegrann och tänker på hur karaktäristiskt det är.
Så tittar man på klockan och inser att man har legat sömnlös i en timma och det börjar bli lite otrevligt. En kopp té löser nog problemet, tror jag.
Man vrider och vänder på sig och febersvetten kommer och går och så funderar man lite på om man kan borra hål i tinningen och bara plocka ut allt ludd som valt att bosätta sig där och göra ens huvud alldeles sjukligt varmt och svårbehärskat, eller huruvida det egentligen är värt att gå ner till köket för att hämta en av de där mirakelhalstabletterna för då måste man ju krypa ut ur täcket som egentligen är ganska varmt och behagligt trots febersvetten.
Men så bestämmer man sig ändå för att någon måtta får det minsann vara och så tackar man dåtidsamanda för att hon var förutseende nog att ställa de fina röda tofflorna (som man köpte till sig själv i julklapp för något år sen; samtidigt som man köpte ett par likadana till sin ena syster) precis vid sängen så att man inte behöver känna exakt hur kallt ett gammalt trägolv kan bli.
Att tassa ner för en knarrig trappa i ett tyst hus och smyga försiktigt för att inte störa Albin som målar sista varvet på tvbänken som ska bli helt otroligt grön; men så inser man att man inte kan låta bli att störa och kramas lite så man smyger in till den fina salen, kramas lite med Albin, beundrar pelargonerna och smyger ut i köket igen. Tar halstabletten, klappar katten och tassar upp för den knarriga trappan igen innan man ger sömnen ett nytt försök.
Man inser precis hur trevlig tillvaron är; hur bra man trivs just precis nu och hur fint det är att faktiskt ha en familj som förstår en och hur mysiga ens systrar är, och hur underbart det är med vänner som skickar sms i vilka det först står "Är du sjuk? :) :(" och sen "Jag menade inte den glada gubben", trots att man vet att det gjorde hon minsann visst och det gör absolut ingenting för man skrattar litegrann och tänker på hur karaktäristiskt det är.
Så tittar man på klockan och inser att man har legat sömnlös i en timma och det börjar bli lite otrevligt. En kopp té löser nog problemet, tror jag.
Kommentarer
Postat av: mos
hahahha jag menade inte den glada gubben.... haha
Trackback
