Something wicked this way comes

Jag brukar aldrig känna av pollen, men den här veckan har fanimig varit olidlig. Snorig och snuvig och rinnande ögon och gudarna vet vad. Men mysigt har det varit <3
Albin var ju duktig och tog examen igår, och det värker av kärlek i lillhjärtat. Grillmiddagen igår tillsammans med familj och fina vänner var det mysigaste jag gjort på länge och hips vips hade det gått sex timmar och klockan var elva och hjälp jag måste gå och lägga mig för jag ska upp och jobba imorgon! Men oh, så mysigt det var!

Jobb har han också fått den skurken, och jag ska studera i sommar. Det känns fint. Jag ska bara greja runt i huset hela dagarna och skriva historiska romaner! Kan det inte bara bli sommar nu?
Tänk om jag har feberfrossa också? :(((

Åh, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag kastas fram och tillbaka från ren euforisk lycka över sommarens intåg och den skärande paniken över att inte få komma tillbaka och jobba i höst. Jag älskar ju det här förbaskade biblioteket. Och lärarna. Och eleverna. Och mina otroligt fina ungdomsgårdsvänner.
Äsch, jag orkar inte.

Ett plus är ju att nu när Albin har heltidsjobb så kan vi börja spara till ett eget hus. Ute i skogen. Med taxvalpar och brygga vid sjön och bastu.
Ibland känns det som om jag aldrig kan stanna upp och bara vara, utan jag måste hela tiden titta framåt. Det är jobbigt.

Nu ska jag dricka ännu en kopp med choklad och bekanta mig med Metro 2033. Kan bli spännande.
Jag har hört rykten om laxknyten ikväll också.
Oh, så fördelaktigt!