Something wicked this way comes

Jag har ingenting att göra och det är en timmas jobb kvar, ni får minsann stå ut

Men imorgon ska jag dansa mameluckerna av mig med mina finaste troll; och ikväll ska jag visa Albin hur man spelar Fallout. Fast först ska jag köpa en bok. Puss!

Me around kids;

Me around people my age;

So true...

Jag fick ju som uppdrag att läsa (i det här fallet, att lyssna) boken Ön skriven av Lotta Lundberg. Uppläsare var Lo Kauppi (har jag för mig) och hon hade en väldigt behaglig röst.

Men någonstans var det något som saknades. Jag vet inte riktigt vad det var, men e-böcker är inte riktigt min kopp té. Det är nog det här med att det går för sakta; vi vet alla att jag är en sån människa som läser väldigt snabbt men för den delen inte slarvigt - jag har helt enkelt väldigt lätt för att läsa och det är inte sällan jag får upp ett väldigt bra flyt när jag läser (två böcker utlästa på en seg jobbdag är inte ovanligt).
Det är nog därför som det här inte riktigt passade mig tror jag. Lo är en väldigt bra uppläsare, men det blir för sävligt, för långsamt och man hinner bli uttråkad innan det riktigt händer något.
En annan sak som jag inte riktigt gillar med e-böcker är att det är så himla svårt att stanna upp och reflektera över vad det egentligen var man läste; det är svårt när något helt sonika fortsätter prata och man måste följa med.
Tryck på paus-knappen säger ni, förstör upplevelsen säger jag.

För det här är trots allt en bra bok. Den tar upp viktiga ämnen som annars är väldigt tabubelagda att närma sig. Sexualitet, sociala arv, normer och standrarder och kanske främst det här med att västvärlden alltid tycker att det är vi som är klokast och våra regler är de bästa. Sådant som får folk att fräsa och spotta och bli irriterade när man så mycket som yppar orden 'men vi kan ju inte utgå från våra lagar och regler när det handlar om människor som lever i andra kulturer'.

I en artikel på DN beskriver författaren kulturkrocken mellan den västerländska synen på sex och hur 'Ön' ser på det hela. (Något jag skulle vilja beskriva som det centrala temat då boken till stor del handlar om hur sexuella övergrepp kommer till dagen; när en grupp turister vänder sig till polisen för att anmäla dessa och en brittisk undersökningsgrupp skickas för att ta tag i saken så krockar dessa två syner väldigt markant)
-"Helst ska man vara två och av olika kön och det ska vara mörkt och man ska vara inomhus och man ska vara samma ålder och man ska aldrig vara tre och man får inte vara sju och det ska alltid vara gratis och man måste alltid vara jättekär, speciellt om man är tjej, annars är man ett offer."

Äsch, vad det här blev rörigt, men vad jag ville säga var att det verkar vara en fruktansvärt bra bok, och hade jag inte stört mig så mycket på att det var en e-bok skulle jag läst ut den på en kväll - för såpass mycket uppmärksamhet är den värd.

Läs den vettja, så kan vi ha fina diskussioner!

"Ikväll stannar vi uppe och äter chips och spelar tvspel!!!"

Två timmar senare;

Mitt eviga gissel.

Åh, jag tror inte ni förstår hur fullkomligt tillfreds jag är med livet just nu? Vi har flyttat till ett hus som är så fint och som känns så hemma att jag får ont i lillhjärtat mitt. Jag drömmer om de där kalla höstkvällarna när vinden viner runt husknuten och jag får kliva upp tidigt på morgonen och elda i kaminen och dricka té till knastret av elden. Jag drömmer om att få gå ut och hämta tidningen en sommarmorgon och det är så varmt att man utan tvekan kan gå barfota och man kanske äter frukost utomhus för att man kan. Och Vintern. När det snöar och är kallt och man måste skotta snö men det gör inget för när man kommer in har Albin eldat och kokat té och kanske står maten och puttrar på spisen och har man riktigt tur finns det glass och varma hallon till efterrätt. Och våren när man får ett sånt sug efter att göra om; inomhus och utomhus och i sig själv, så man cyklar till stan och köper tyg och bestämmer sig för att nu ska jag minsann sy en ny klänning och kanske lite gardiner.

Äventyr och busigheter i all ära, men vad jag behöver är ett hem. Någonstans där jag bara kan släppa allt och inte känna att jag behöver vara någon speciell. Där man kan läsa böcker hela dagarna och det gör inget, där man kan vara ute på äventyr hela nätterna och komma hem helt slutkörd och danstrött i fötterna och det gör inget. En plats där alla mina personligheter får komma fram lika mycket. Som det är nu kommer ett par i skymundan och jag gillar det inte.

På sätt och vis kan jag bli så irriterad på folk som tycker att 'men du är ju ung, du ska ju fara ut och se världen'; för vem har sagt att jag inte vill det? Det är klart jag vill åka på roadtrip i Australien, fotvandra i Österrike och dansa vilse i Frankrike. Men måste det ena utesluta det andra? Jag vill ha en plats att komma hem till - någonstans där jag känner att jag kan vara mig själv helt och fullt och ändå ha kvar äventyrslusten. Hemkänsla är så otroligt, ofantligt viktigt och jag har inga ord som kan beskriva hur det känns.
Folk pratar om att åka och jobba i Norge i ett år, och kanske flytta till New York och jag förstår dom - jag har också en längtan efter något nytt, efter ett äventyr utan dess like. Men jag kommer aldrig trivas så bra på de ställena som jag kommer göra i ett gammalt slitet hus med knarriga trägolv och kamin i biblioteket.

Jag vet inte riktigt varför jag känner att jag måste försvara mig, eller vad jag vill få fram över huvudtaget, men folk har en tendens att höja lite frågande på ögonbrynen när jag säger vad jag vill och vad som rör sig i mitt huvud och hur mina drömmar är formade - som om jag är lite mindre värd pågrund av den simpla anledningen att jag inte är som alla andra.
Äsch, jag vet inte riktigt vad jag vill, jag blir så hiskeligt trött på mänskligheten ibland bara. Trött på att jag försöker göra alla nöjda och trött på att jag alltid tar på mig ansvar över hur folk uppfattar mig. Som om det är mitt problem om folk tror att jag flörtar när jag egentligen bara är trevlig?
Skärpning nu, någon måtta får det vara.
Härmed lovar jag att sluta vara en sån wuss och främst att sluta vara så himla lättåtkomlig.
Ord skadar mig inte längre.

Puss!

(Dubbelpuss på fredagsmyset jag planerat med Albin!)

Wait for it


Wait for it

Wait for it


Now!

<3