-


Matlagningsmusik from Loverboy

När vi lagade mat idag, (eller, åhkej, Loverboy lagade maten idag. Har man väl bestämt sig för en slö dag finns det inget som kan stoppa en, sådetså) så propsade han på att få välja musik. Ungefär såhär glad blev han; 

Dock måste jag påpeka att bilden inte alls är tagen idag, snarare för ett par år sedan, men han brukar ha samma härligt lyckliga leende. Behöver jag påpeka att det heller inte är jag som tagit bilden? Nåväl, så är det i allafall. Och tröjan blev urtvättad och sönderanvänd och trasig och vi älskade den väl, men beslutade att det var dags för den att komma till ett bättre ställe. Så vi slängde den.
Anyways, anledningen till att han blev sådär tokspralligt ostfralligt glad var att han valde matlagningsmusik, och inte vilken musik som helst heller! Nej, govänner, långt ifrån vilken musik som helst. Men ändock väldigt mysig musik. Eller vad säger ni? <3



Scotland, day one!

Eftersom jag ärligt talat inte har något vettigare att säga, är det väl på tiden att jag bjuder på lite skottlandbilder? Jo, det var väl det jag trodde!
Följande bildbomb är från första dagen av fyra, och trots att både jag och albin kände oss hiskeligt äckliga så passade vi på att stråla ihop med Marta och Hanna för lite trevligheter innan vi begav oss tillbaka till hotellet.
Püss!


På flygplanet! Har jag nämnt att jag aldrig flugit förut? Eller jo, men då var jag typ inte ens ett år gammal så det räknas ju knappt. Anyway, det var lite skrämmande, men herrejistanes vad det pirrade i magen! Albin å andra sidan, han var världsvan, som ni ser. Han ser inte alls ut att ha spärrat upp ögonen i ren och skär skräck. Nej. Nej...

Första bilden på mig i Skottland. Visst ser jag härligt sliten och disträ ut? <3

Jag hade utan tvekan kunnat bo här.


Såhär såg det ut påväg till Royal Mile från vårt hotell, är det inte mysigt? Gatan heter för övrigt Johnston Terrace, som Loverboy just var vänlig nog att påpeka! Tack och lov att någon av oss har koll på gatorna. Jag kan berätta att jag var alldeles lost.


Alldeles underbart, är det inte? Det går knappt beskriva så hemma jag kände mig där. Lite läskigt, faktiskt.


Jag har egentligen inget mer att säga om den här bilden annat än att den är tagen i en underbar stad.


Vi strålade samman med Marta och Hanna på Royal Oak för lite mys. Jag bjuder på den här bilden; Jag brukar inte se så där konstig och fjortisaktig ut! Det kan nog ha varit något att göra med att jag en halv sekund efter den här bilden är tagen brister ut i världens tokskratt, men ändå. Som sagt; vi bjuder på den! Vad är vitsen med att ha en blogg om man inte kan visa sina fulare bilder? Precis. Även om jag knappt kan titta på den! Marta å andra sidan ser ju toksnyggig ut, som alltid. Nåväl, jag har iallafall fint nagellack på mig, eller hur? <3


Loverboy var nöjd och glad (kan man vara annat, säg) trots att han mått illa mest hela vägen och hade en svag antydan till feber här.


Hanna var också nöjd och glad! Den ena av de här två cidrarna(heter det så? Ô_ó) var egentligen till Marta. Jag smakade en, och de smakade ve och fan! Fast det gick ned ändå, av någon underlig anledning. Trots det så slutade med att Hanna drack upp båda två. Fast om vi ska vara rättvisa så var säkert mer än halva ena uppdrucken av Marta. 

Efter detta gick vi tillbaka till hotellet och sov bättre än jag gjort på länge. Bra dag, i must tell you!


Girls, be ambitious

Nu tycker jag vi säger hej till en blogg jag upptäckte häromdagen, From Tokyo with love. Hon får mig att helt utan knusslor vilja flytta till Tokyo; jag som aldrig har haft en tanke på det ens. Jo, jag har fortfarande planer på att åka till Japan för att kidnappa Miyavi, men det är ju en annan femma, heh. Jag hade en period i högstadiet när Miyavi var den som figurerade i de flesta av mina dagdrömmar (och disträ som jag är blir det en hel del dagdrömmar); och han var den underbaraste som fanns! Han tittar fortfarande in och förvirrar mig lite då och då, fast inte alls i samma utsträckning längre. Det är nog något bra, har jag bestämt mig för.

Jag och Karl har legat och kikat på X-files mest hela dagen. Det är ungefär så produktiv jag har tänkte vara hela dagen, därav dålig uppdatering. Men jag tror ni gillar mig ändå, eller hur?
Puss!


He truly is something, isn't he?

Det blir fasiken inte bättre än såhär. Någon fler som njuter av Mars Attacks på sexan just nu?
Imorrn ska vi ta oss en närmare titt på den filmen, tycker jag!

So long, and thanks for all the fish!

We will go home

Land of bear and
Land of eagle
Land that gave us birth and blessing
Land that pulled us ever homewards
We will go home across the mountains

We will go home, we will go home
We will go home, across the mountains
We will go home, we will go home
We will go home, singing our song

Hear our singing,
Hear our longing
We will go home across the mountains

We will go home, we will go home
We will go home, across the mountains
We will go home, we will go home
We will go home, we will go - home.
Hemlängtan hälsar på och jag blir frustrerad, för jag har egentligen inte råd eller tid att åka hem. Jag vill ju så hemskt gärna träffa Dess, men hur jag än vrider och vänder på det får jag det inte att gå ihop.
Nåväl, jag får vrida och vända lite till. 
Snart blir det bio, det kommer hålla mina tankar upptagna en stund.
Ha en bra lördagkväll lovers!

Saturday

Idag är det dimmigt och grått ute; inte så vidare trevligt väder om man längtar efter snö och kyla. Men jag klagar inte! Såna här dagar är perfekta för att stanna i sängen och läsa böcker. Så gissa vad jag har gjort de senaste timmarna?
Precis.
Jag är numera fast i Sagan om Paksenarrion; en fantasyserie som innehållar allt som fantasyserier ska innehålla. Nämligen gudar och gudinnor. godhet mot ondska, och soldater och krigare och magiker; alver och vidunder av alla de slag. Och orcer förstås. Och allehanda elakingar.
Det är en värld jag trivs i.

Nu är det dags för lunch, sen ska jag nog klä på mig kanske. Ikväll blir det nämligen bio för hela slanten; The last airbender! Vad säger ni, är den bra?

Scream awards 2010

Någon fler än jag som är uppe och kikar på Scream Awards 2010? Vill ni veta något busigt? Innan jag snubblade över programmet tidigare ikväll hade jag absolut ingen aning om att det ens existerade. Tänk vad mycket jag har missat!
På kanal 5, förresten <3

F-F-Friday!

Min fredagkväll består av Pizza, cola, chips (Surkräm och chili är bäst<3) och godis; och av nån underlig anledning fastnade vi på the Bourne supremacy på trean. Helkonstigt, jag vet! Men det är en förvånansärt bra film, faktiskt. Nog för att jag bara har sett ettan hittills (och halva trean nu, om jag ska vara en besserwisser) men de är ju riktigt bra! Av nån för mig okänd anledning har jag aldrig kommit mig för att riktigt titta på dom filmerna bara.
Men så är det ibland, ni känner säkert igen känslan; När man helt enkelt har bestämt sig för att något inte är ens typ av film.

Anyways, jag och Albins lillebror Karl ska fortsätta kika på filmen! Ni har väl sett att han är med och spelar en assasin, han the blonde dude från sagan om ringen? Vad är det han heter?!

MEN! Nu ska jag dricka lite cola och fortsätta titta. Ha en bra kväll, snyggingar!

Jack-o'-Lanterns

Eftersom jag är busig och inte tänkte på att alla kanske inte vet vad o'-lanterns är, så tänkte jag, lat som jag är, copypasta från wikipedia! Snart ska jag busa iväg på bio och sen ska vi äta pizza och vara lagom tjocka, så som det sig bör en fredagkväll. Puss på er!

'Jack-o'-lantern är den typ av halloweenlyktor som består av en pumpa, majrova eller kålrot med ett lock urskuret och med urgröpt innandöme, ofta med konturerna av ett ansikte urskuret i skalet. I innandömmet placeras sedan vanligen ett tänt ljus. Traditionen att tillverka Jack-o'-lanterns kommer ursprungligen från Irland, men spreds vidare främst till USA med irländska imigranter och blev då en del av Halloween firandet.


Traditionen kring Jack-o'-lantern går tillbaka till den irländska legenden om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka. Då djävulen hade förvandlat sig till ett mynt, lade Jack istället det i fickan tillsammans med ett silverkors vilket förhindrade djävulen att förvandla sig tillbaka.
Till slut lovade djävulen att ge Jack uppskov på ett helt år innan han skulle komma tillbaka och kräva Jack på hans själ, vilket Jack gick med på. När djävulen ett år senare kom tillbaka, lovade Jack att lydigt följa med om djävulen bara ville ge honom ett äpple från ett visst äppelträd. Djävulen gick med på detta, men då han klättrat upp i trädet ristade Jack snabbt in ett kors längs med stammen och åter igen var djävulen fast och oförmögen att ta sig ner från trädet. Jack lät inte djävulen komma ner förrän denne svurit att ge avkall på Jacks själ för alltid. Men när så dagen kom då Jack dog, vägrades han inträde till himmelriket på grund av allt ofog han ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller djävulen, kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denna svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen.
Således var Jack nu dömd att för alltid förbli en osalig ande på jorden. Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot. Han blev senare känd som "Jack med lyktan" ("Jack of the latern" eller "Jack-o'-lantern"), då han av människorna titt som tätt setts vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta, än idag oförmögen att få frid.

En minst lika vanlig variant av legenden är att Jack egentligen var en bonde som ingick en pakt eller ett avtal med djävulen om sin själ. Något kors nämns över huvud taget inte i den varianten av historien.


Samhainfunderingar

Nu dricker vi chaité och funderar över hur jag egentligen ska göra med Samhain. Det känns himla otryggt att bege sig ut i en okänd skog för att göra de ritualer som krävs; annat var det ju hemma där man kunde sätta sig lite varstans och ändå känna sig ostörd och trygg. Nej, det får nog bli en enkel variant den här gången.
Men det dör nog ingen av <3

För att få lite stämning tycker jag vi lyssnar på Loreena Mckennitt och tänder lite ljus.


Sen måste jag ju göra ett par Jack-o'-lanterns! Det är ett måste, och ganska enkelt göra dessutom som gör att allt känns lite mysigare.

Puss!

They made me do it

Eftersom jag har bestämt mig för att vara på ett hiskeligt bra humör (och vad gör en på bättre humör, om inte en bra film?) så tänkte jag att vi skulle kika på en av mina absoluta favoritfilmer! Jag vet, jag vet, jag tycks säga det om alla filmer, men den här platsar lätt på topp 5, sådetså!
Därför tar vi en titt, och får lite mysiga rysningar; sådär när man vet att man har något riktigt speciellt framför sig.
Har ni inte sett Donnie Darko, älsklingar, så tycker jag att det är dags att ni ser den nu på en gång!
Det var mest det jag ville säga.

So long!

Courtin' in the kitchen

För att ljusa upp tillvaron ännu en bit så tänker jag visa mitt(vårt; även fast det mest är mitt, givetvis) underbara kök. Det är himla lätt att vara kreativ i det här köket, ska ni veta. Man får så många idéer så fort man sätter sig på kökssoffan. Det är onekligen så det ska vara, tycker ni inte?


Såhär ser det ut om man står i dörröppningen och fotar in i köket. Numera är gardinerna utbytta mot ett par som är lite höstigare dock, men utöver det ser det mest likadant ut, och vi gillar't.


Den här bilden är tagen i somras, och det är så himla fint! Ni kan inte göra annat än att hålla med mig, i tell you! Bry er inte om att det är lite stökigt, vi hade just flyttat in så vi visste inte riktigt var vi skulle ha alla saker. Men det ordnade sig riktigt bra sen, ska ni veta.



Den här hyllan tillexempel, kan ni skymta på väggen på bilden ovan. Där hängde den ett bra tag, men sen fick den flytta till köksbänken och agera kryddhylla. Himla fint tycker jag. Vi hade ingen riktig kryddhylla nämligen; alla kryddorna fick stå och trängas på köksfläkten och det ser ju inte vidare mysigt ut.



Där står det fortfarande kryddor och trängs, bara det att dom här är färsta och i växt-form. Basilika, Mynta och Gräslök. Gott som attans, och himla fint också. 



Och i hörnet ovanför kökssoffan, där det förut satt tre hiskeligt billiga tavlor som ändock hade en charm, sitter det nu en hylla med vår finaste radio på. Gardinerna som vi har bytt till ser ni också; ser dom inte alldeles höstiga och mysiga ut?

Det var allt för den här gången. Jag har ännu en hylla att visa er, men den ville inte fastna på bild så jag låter den vara en stund. Den är dessutom så fin att den nästan förtjänar ett eget inlägg. Diskbänken ska vi inte ens tala om, för den är himla stökig. Men den är nog inte så himla rolig att titta på heller.


Recept på världens godaste müsli!

Eftersom jag helt enkelt ska se mellan fingrarna på hela den här må-dåligt-grejen, så tänker jag sysselsätta mig med sådant som jag vet gör mig glad. Tillexempel att göra müsli. Någon berättade för mig att jag kanske led av höstdepression, varpå jag svarade att jag vet vad det är för fel på mig (jag vet, det är en morbid sak att säga, men likväl), det är bara det att jag är lite rädd för att erkänna det. Jag har aldrig gått till en doktor för att få en diagnos; jag är rädd att jag gör det hela mer verkligt om jag verkligen får det erkänt för mig. Just nu kan jag bara ana och tänka att 'Jomen, det kanske är så' trots att jag innerst inne vet att det stämmer. Men det är svårare att förneka saker när man får de bevisade, eller hur? Så trots att jag pratat med flera kunniga människor som säger att det är så det ligger till, kan jag fortfarande förneka det för mig själv, för jag har det inte skrivet på papper. Förstår ni vad jag menar?

Herrejistanes vilken mörk blogg det här har blivit, och det var ju inte alls meningen! Därför börjar vi vandringen mot ljuset igen; och detta gör vi genom att rosta müsli!
Såhär ska det se ut när det är klart; mumsigt som attan! Man bör dock skaka alltihop en gång innan man får för sig att provsmaka, annars blir det lite av lager-på-lager, och det är ju inte gott.

Till det här underbart goda receptet behöver ni (Nu är jag snäll och lägger in mått för eran skull, annars brukar jag göra lite på en höft sådär, ett mått solrosfrön här och ett mått havregryn där; men det blir lättare om man har riktiga mått att gå efter första gångerna man gör det);

1 dl hela linfrön
2 dl solroskärnor
2 dl pumpakärnor
3 dl havregryn
2 dl rågflingor
1,5 dl vetegroddar
1,5 dl vetekli
1 dl råsocker
Blanda ihop allt i en bunke, och tillsätt 1-2 dl vatten. Vill man lyxa till det kan man byta ut lite av vattnet mot rapsolja.

Häll i en långpanna och ringla över antingen sirap (Jag brukar använda ljus) eller flytande honung. Rosta i ugnen (200 grader ska den vara på) ca 15-18 minuter. Rör om lite då och då så att det rostas jämt.

När det har svalnat helt så blandar man i torkade bär (Om man inte orkar, eller inte kan, rosta bären själv kan man köpa exempelvis torkade melonbitar eller aprikoser) och russin. 

Klart! Det blir inte enklare än såhär, eller godare för den delen. Fördelen med att göra egen müsli är ju att man får bestämma vad som ska vara i.
Idag har jag tänkt prova en variant med banan och kanel och äpple. Vi får se hur det slutar.

Puss!

It's been the worst day since yesterday

Idag är en jobbig dag, igen! En lite ensam och tråkig dag. Med tanke på hur många dåliga dagar jag har haft nu, borde jag få ha många bra dagar sen. Eller hur? Ja, vi säger så!
Jo, ensamt var det. Och lite bortglömd. Det känns lite som att folk inte längre tänker på mig när dom planerar saker. Har det att göra med... Vad? Jag har faktiskt ingen aning, och det stör mig.

Dock har jag bestämt mig för att inte tänka på det. Gameface, lovers. Gameface. Det här var bara ett tillfälle av sinnesförvirring, sådetså.
Det är tillochmed så att jag funderar över att inte publicera det här; för själva visa-sig-svag-mentaliteten passar inte mig.

Och eftersom det är min blogg, får jag skriva allt möjligt i den; deal with it! Därför får jag även lägga in allehanda sentimental men oh så bra musik, och komma undan med det.
Puss!



Nu lägger vi all energi på att göra dagarna bra, istället för att älta dom. Bra, då säger vi det! Slut med självömkan och att tycka synd om sig själv!
Nu ska jag ta och ringa CoolingErika eller ÄlsklingsHeivi, tror jag minsann. De lyckas alltid få mig på bra humör såna här dagar. Sen ska jag göra något konstruktivt, som att baka. JA! Det gör vi! Det mår man bra av, speciellt när det luktar så gott i köket. Och ni vet ju vad man säger; vägen till lycka går genom magen!
So long sålänge, och när vi hörs nästa gång hoppas jag att jag är på bättre humör.

Monstret som huvudperson

För det mesta känns det ändå som att jag läser underbara kurser. Kurser som har Dracula som obligatorisk kurslitteratur går väl inte att göra annat än älska, eller hur?
Men ibland känns det jobbigt. Jobbigt att måsta läsa ett flertal texter och analysera dem, och göra samma procedur om och om igen utan att känna att man egentligen kommer någon vart. Det blir mest som en upprepning av beteende, och tillslut drar man sig för att öppna den satans boken bara för att det känns så himla tungt.
Idag är en sån dag.
Men jag vet att när jag väl kommer igång känns allt helfestligt och jag älskar't. Fast då är det ju det här med att ta tag i saker och ting.
Jag tror att jag har vaknat på fel sida idag, för trots att jag har en väldans fin tröja på mig (kommer bild sen nån dag när jag inte känner mig som ett troll) och trots att jag har godaste pingvinlakritsgodisarna, så tar det emot
Det kan bero på att jag åt en usel frukost.
Eller så är det pms. 
I vilket fall är det dumt och onödigt och jag tycker inte om det.
Därför tröstar vi oss än en gång med musik. Det har blivit mycket av den varan på sista tiden, men ni kan väl inte säga att ni misstycker, eller hur? Nej, det var väl det jag trodde!
Fördelen med att ha en blogg är ju faktiskt att jag får göra vad jag vill med den.



Pssst.... Nån gång senare lovar jag att berätta lite om varje kurs, och berätta lite vad de går ut på. Men inte idag. Idag ska jag äta pingvingodisar och gnälla.
Puss!

Onsdagsfunderingar

Är det någon fler än jag som blir helt mysig i kroppen av den här låten?
Idag har jag ett seminarium att tänka på, men jag tror att jag struntar i det en liten stund till, eller vad tror ni?

Blahblahblah

Idag har varit en jobbig dag. En dag där jag inte har hunnit med en enda grej jag hade planerat. Sånt känns så onödigt, och det förstör hela dagen dessutom. Jag tror det har att göra med att jag sov längre än vad jag planerat. I vanliga fall brukar det bara kännas härligt, men nu försvann hela dagen!
Det enda vettiga jag gjort idag var att måla ett par hyllplan röda och titta på när Loverboy satte upp dom i köket. Det är förvisso väldigt bra, för nu kan jag ställa alla mina fina burkar där; så de slipper stå bortglömda i ett tråkigt skåp utan att beundras. 
Jag tänkte ta med er på en liten rundvisning i vår lägenhet senare, när jag får inspiration nog att ta fram kamera.
Idag är en dålig dag, i tell you. Därför är det väl på sin plats att jag länkar lite musik som gör att det känns lite bättre, eller hur?
Sådär. Den där är himla mysig, eller hur? Det var väl det jag trodde!
Nu ska jag städa lite i alla skåp, göra lite varm choklad och skämma bort mig själv, och slutligen göra middag till Loverboy och hans bror. Och mig själv givetvis, men jag äter så lite i jämförelse så det räknas knappt <3
Jag lovar att vara trevligare nästa gång vi hörs!

Nu sitter jag och Loverboys' lillebror och spelar spyro.
Det var mest det jag ville säga! Ha en bra kväll, knäppisar! <3

I'm Walking on sunshine!

God morgon Lovers! Har ni sovit gott?
Det har jag, indeed, indeed. Det är alltid mysigare att sova när man har ett litet Lus som busar kring fötterna, hur tokigt det än låter.
Idag har jag inte mycket planerat egentligen, annat än att jag ska ta mig ner till stan och inhandla ett hyllplan och lite hyllpapper. Vad det ska bli av hela projektet det får ni se senare, men jag kan lova er att det kommer bli fint.
Som vanligt vet jag sällan vad jag ska säga på morgonen, annat än 'HEJ!' ungefär, men jag tänkte bjuda på en bild, även den från julen -09, för den är så underbar och så jäkla typisk vår familj!
Enjoy! 


pssst... Senare får ni veta vad jag ska göra med allt fint jag ska köpa idag...

Pretty please, with sugar on top, clean the fucking car

Jag tänkte bara att ni skulle få säga hej till världens bästa film. Vem vet, det kanske gör er söndag lite roligare också? <3
I've told you before, and i don't mind saying it again; Quentin Tarantino är ett jävla geni, helt enkelt. Den här filmen är ett mästerverk. Har ni inte sett den förut, Shame on you, och gå och se den nu på en gång. Håller ni inte med mig så, tja, det är er förlust! Men vi vet allihopa att jag har rätt, eller hur!

Hur fina är inte dom här tjejerna? Alla mina favoriter, förutom tre snygga skurkar vid namn Eve, Erika och Myling, samlade på en bild. Det blir inte bättre än såhär, ska jag säga er!

Kycklingsoppa

Jag och Loverboy har lagat världens godaste kycklingsoppa till middag, och eftersom jag är så söt och rar tänkte jag dela med mig av receptet! Det tycker vi om, eller hur?
Det är ganska enkelt, ska ni veta. Man plockar egentligen åt sig det man tycker är godast, och kokar det! Klart!

Det här receptet är precis lagom för två personer, så jag och Loverboy har tjockat oss ordentligt!
2 kycklingfiléer, (stek dom lite först, så det inte tar så lång tid för dom att bli genomkokta.
1 paprika, however, Loverboy tycker inte det är så gott, så jag brukar köra på en halv och lägga i resten i min tallrik sen när allt är klart.
1 burk bambuskott
1 burk vattenkastanjer
1 gul lök. 

När allt fått bryna en stund ser det ut såhär;

Då är det dags att för krydda! Salt och peppar, givetvis, och lite allt möjligt vad man vill. Är man lat köper man en sån här mumsig mix, yellow curry är min favorit.

Efter det häller man i ungefär så mycket vatten man känner att man vill ha, och låter det koka upp. Då häller man i en liten finurlig burk med kokosnötsmjölk, och låter den lösas upp. När det är gjort lägger man i lite buljong också, så att man får en ännu kryddigare smak. Hönsbuljong kan ni använda om ni inte orkar göra egen (skitenkelt, recept kan ni få sen om ni vill!).


Sen ser det ut lite såhär! Avnjutes bäst framför ett avsnitt av X-files.

Puss!

Walk down memory lane


Idag saknar jag vintern så mycket att jag tror att jag dör. Offpist tillsammans med Nikolaus och Master är det bästa tidsfördrivet. Jag kommer alltid vara en vintermänniska, i tell you.
Idag saknar jag Moselmosel och Linda och bus i stugan i somras <3
Idag saknar jag Mylingen, och Europaresan sommaren -07
Idag saknar jag dom här knäppisarna. Och Ev3 och Marta givetvis, även om de inte finns på bild <3
Nej, vet ni vad, nu ska jag äta chips och dumlemuffins och titta på X-files. Bästa lördagen ever? Kan hända, kan hända.

Words, Words, Words

Snart ska jag och Loverboy bege oss ut i vildmarken! Eller så inte, men man kan ju alltid låtsas, eller hur? Egentligen ska vi bara ut på secondhand-runda, men det låter inte alls lika farligt.
Under tiden som vi är borta kan ni njuta av den här karismatiske mannen! Det gjorde jag, iallafall.

Nu är det åtminstone lite vinterkänsla här, ska ni veta! Och kallt har vi i lägenheten också, det är såpass kallt attLoverboy tagit på sig sin varmaste tröja. Det ni! Till saken hör ju att jag sitter i bara t-shirt.. Jag tror vi ganska fort kan slå fast vem som är norrlänningen av oss två ♥
Nu är det dags för frukost! Sen ska jag berätta för er om den återkommande drömmen jag har, och som jag haft i säkert fyra år. Men man kan inte prata om såna tokiga saker utan mat i magen, så frukost är prio ett! Mummeli!
Igår var vi för övrigt på muffinsbjudning nere hos John (Jag vill kalla honom för Nils! Men det går ju inte, han heter ju inte så egentligen! Det var lite som när jag var tvungen lära mig kalla Melin för Henrik. Fast, ändå inte. Men det är samma princip! Vilken lång parentes det här blev, jag som bara hade tänkt att det skulle bli en kort förklaring) och Cajsa, och jäklar vilka muffins! Jag åt en, och sen hamnade jag i paltkoma. John och Albin å andra sidan, kände att de kunde äta två - och som resultat fick John något som han själv beskrev som palthicka. Hahah! Men mysigt var det, indeed, och det ska lätt göras om! Cajsa instiftade också begreppet 'kakmagen', d.v.s man har två magar, matmagen och kakmagen. Därför bör man alltid äta efterrätt, så att kakmagen också blir nöjd!
Mycket bra och behändigt, tycker jag.
Imorrn ska jag dessutom hämta hem min lilla fuling! (Nej, det är inte Albin-Loverboy vi pratar om)
Och bara för att jag känner mig så sentimental så bjuder jag härmed på några bilder på alla små djur som för tillfället huserar hemma hos mami och papi. ♥
Fat Zes, a.k.a Sessin (Det är bara mami som envisas med att kalla honom Zesar)
Lusen-Busen, a.k.a Grisen a.k.a Fuling. Är hon inte det vackraste ni sett? Nu har hon dock vuxit till sig och blivit way too fuzzy och tjock. Men det gillar vi ♥
Och så Tassen, a.k.a ADHD-Katten ♥

Sticks and stones, love. I saved your life, you saved mine. We're square.

Jag och Loverboy ligger och kikar på Pirates of the Caribbean samtidigt som snön sakta singlar ner utanför. Tänk om vintern äntligen är här, ändå?.
När Pirates hade biopremiär var jag bara en liten hispig tolvåring som var fast besluten att gifta sig med Orlando Bloom, tack vare den underbara prestationen han gjorde när han gav min Legolas en fysisk form. Den stjärnögda förälskelsen förbyttes dock snabbt - Även om Legolas fortfarande är min man, ofc - när jag såg den här snygga, råbarkade uppenbarelsen första gången.

Jag menar, vem blir inte knäsvag av den där blicken? Precis, det var väl det jag tänkte. Jag är lika svag för honom nu som då, och jag kan nog säga att han bär lite av skulden till att min fantasyperiod led mot sitt slut. Vem behöver snygga, graciösa, hövliga alver när man kan ha sexiga, charmiga ordvitsiga pirater? Trodde väl det. Inte för att det här har ändrat sig nämnvärt; jag står fortfarande och väger mellan mina män. Men istället för att grubbla över vem av dem jag skulle välja om det nu kom till den punkten har jag nu helt enkelt bestämt mig för att jag kan ha båda. Sådetså. Båda gör mig svag i knäna, och det är väl det som räknas, aight?
Loverboy är inte så tokig han heller, för övrigt. Han är så nära jag nånsin kan komma alla de där fiktiva männen jag alltid drömt om.

Puss på att det fortfarande snöar ute, och att jag får julkänsla och blir hemskt sugen på glögg.


♥ Ja, se det snöar..

Indeed, att det gör! Det känns faktiskt som om vintern kanske kommer till Umeå också, trots allt. Hemma (Arjeplog) är det redan såpass snö att man kan åka längdskidor. Är det inte alldeles underbart?

Lägg märke till snöhögen. Hur underbart är inte det där? Nu är snowboardåkandet inte långt borta, ska jag säga er!

♥ Outside it may be raining, but in here it's entertaining.

(Moulin Rouge 2001)
Baz Luhrmann kan få mig på bra humör när ingen annan kan. Moulin Rouge är utan tvekan bland de bästa filmerna jag vet, den är så hemskt vacker och sorglig och underbart vackert gjord att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
Högt upp på min topp-tio favoritfilmer ligger den, utan tvekan.



Jag bjuder på lite bilder nu, som jag lovade! Snart ska vi busa ner till lägenheten under och äta muffins hos John (Akta behändigt att bo granne med en muffinsbakande kompis!), men först kanske jag ska ta på mig byxor...
Här kommer tre bilder som vi börjar hela återblicks-kavalkaden med!
Den här otroligt lustiga och charmerande mannen hade show utanför kyrkan på Royal Mile; jag kan ärligt talat säga att det var det mest underhållande jag sett på hela resan. (Om man bortser från incidenten på bussen hem igår. Jag räckte fram min hand till Loverboy för att jag helt enkelt ville hålla i hans hand. Tror ni han fattar vinken? Nej. Han tittar frågande på mig och räcker sig sedan efter förpackningen med mariekex, varpå jag skakar på huvudet. Tror ni han fattar då? Nej. Han tar ut fem kakor ur förpackningen och ger dom till mig med ett nöjt leende. Vid det här laget har jag börjat skratta som om det inte fanns någon morgondag och det slutar med att jag måste förklara för honom att jag helt enkelt ville hålla honom i handen. Välja mat framför sin man? Vem? Jag? Nejdå, inte får ni väl den känslan? <3
Är han inte den snyggaste skurken i världshistorien, min Loverboy?
Mitt framtida hem. Visst är det fint? Ser ni mig nere i hörnet?

And i'm back!

Jag är tillbaka i civilisationen! Eller, det har jag ju alltid varit mer eller mindre, men vem orkar tänka på att skriva blogginlägg när man har snygga män i kilt att titta på? Nej, precis, det var väl det jag trodde.
Hela den här resan kan sammanfattas med ett enda ord; Wonderfül! Det har varit så ostfralligt busigt mysigt att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva! Jag har så jävla (ursäkta) mycket energi, så mycket jag måste göra; berätta; skriva om, att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Det finns så mycket jag vill visa från resan att jag helt ärligt inte vet vart jag ska börja. 
Jag tror jag tar det lite pö om pö, och visar er höjdpunkterna i separata inlägg. Det skulle ni gilla, va, knäppisar? <3

Att åka från Edinburgh är nog det tokigaste jag gjort på länge, för jag kände mig så hemma där. Det var som att komma hem, på ett konstigt vis. Jag som alltid tänkt mig själv som en Arjeplogsmänniska, men jag har börjat tänka om, måste jag erkänna. Vi får se hur det blir senare.
Jag och Erika har redan börjat planera vår resa dit senare; vi tänkte göra en 'Marta&Hanna' och försöka skaffa jobb ett tag. Men vem vet, vi kanske busar ner till Galway istället. Det är inte en omöjlighet. 
Bara för att jag känner mig på så bra humör idag, lovers, så bjuder jag på en bild! 


Det här är när jag och Syster nummer ett demonstrerar en julklapp vi gett till syster nummer två. Julen -09 <3

Scotland, baby!

Snart bär det av! GAH! Jag är så förväntansfull att det nästan slår mig till golvet varje gång jag inser vars jag egentligen är påväg!
Jag kan nog ärligt säga att innan vi ens har kommit iväg kommer jag ha drivit både mig själv och Loverboy till vansinne! Aint it lovely? Indeed, i think it is!
Numera är allt packat och klart, förutom datorn. Family Guy tankas inför bussresan, och chips skall inhandlas. 
Jag måste få utlopp för mina känslor en stund, så ni kan bara förbise vad som kommer härnäst, mmkay?

Fittesatan anarkikommando!, helvete!, Helsikes Fanskap! Smådjävlar, Lucifer och satans skurkdemon!
Sådär, det där var nog alla svordomar som florerar hemma hos mig just nu. Nu känns det bättre, all resfeber har lagt sig och jag skall inta en ytterst näringsrik middag!
(Alla onda saker - Jo, resfeber är något ont! Det gör att jag inte kan ta tag i saker, hur trevligt det än må vara<3- kan botas med lite kraftord!)
Sen, sådär som en parantes i allt detta svärande, kan jag berätta att jag återigen börjat spå, efter en sommar av modlöshet. Nu ska jag bara hitta mig en fin bok att skriva ner alla spådomar i också, så blir det kalasbra sen.

Ses i skottland, babes!

-

Gnarls Barkley gör dagarna lite mysigare! Efter att ha pratat med Idaho i telefonen känns dagen än mysigare, och nu borde jag klä på mig. 
So long, and thanks for all the fish!

Winter wonderland

Det snöar! Hur underbart är inte det? <3 I skrivande stund sitter jag i köket (bilder kommer senare, i promise), lyssnar på Enya och dricker en kopp té.  Jag lovar er att högre mysfaktor än såhär får man leta efter.

Första snön är den bästa, stora luddiga lappvantar som sakta singlar ner från en grå himmel. Nog för att det är som en storm därute, men det förhöjer bara mysfaktorn. Det enda som saknas nu är en öppen spis och en bra bok. Det ena kan fixas med lätthet, det andra är lite svårare.
Hursomhelst, snart har vi tvättid (Loverboy är och skriver en tenta, så jag måste sköta allt själv. Horribla tanke!) och sen ska vi ut i ovädret (längtan!) och fika.
Imorgon åker vi.
Förstår ni extasen jag befinner mig i?!
Jag måste nog packa om min väska några gånger först; det hör till att inte kunna bestämma vad man ska ha med sig! Man får ju inte ha för mycket, jag vill ju kunna handla lite saker där borta också. Äsch, det löser sig.
Snöoväder sett från sovrumsfönstret
Snöoväder sett från vardagsrumsfönstret.
Visst är det underbart?
(Ber om ursäkt för att storleken på texten är så liten, det kommer åtgärdas)
Puss! ♫

"Is tu fuil ‘o mo chuislean, is tu cnaimh de mo chnaimh.
Is leatsa mo bhodhaig, chum gum bi sinn ‘n ar n-aon.
Is leatsa m’anam gus an criochnaich ar saoghal."

Jag har en förkärlek till femtio/sextiotalsinredning. Flogging Molly gör mig alldeles tokigt glad. Chips med smak av surkräm och chili tillsammans med dillochgräslökdipp är typ den ultimata kombinationen. Jane Austens och William Shakespeares böcker håller mig sällskap mörka höstnätter. Quentin Tarantino gör de bästa filmerna, och Tim Burton är min gud. Märkliga filmer är bäst, och ibland önskar jag att jag är Amélie Poulain. Jag är så äckligt rastlös att jag hela tiden vill vara någon annanstans, på en plats där det bara är äventyr hela tiden, och om två dagar åker jag till Skottland för att kidnappa Jamie.
Sådär, det där var väl en fin början på den här bloggen?
Puss! ♫

RSS 2.0