☂ När man helt enkelt inte har tid för sin stackars blogg
Jag har kommit på att jag fullkomligt älskar mitt liv just nu. Jag menar, all kärlek som ryms i den här lilla kroppen är helt och hållet centrerat på det faktum att jag bor i vad som nära på är mitt drömhus, jag kan nog ha hittat den finaste mumriken i universum att dela det med och jag har så fina vänner att jag liksom inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Lägg till världens bästa familj + Diktatorkatterna + det faktum att Kung Bore äntligen gjort sin entré och jag vet fanken inte vart jag ska ta vägen. Jag tror jag sprängs.
Det gör att jag trots diverse stress och ångest angående två förbannade hemtentor gör att jag faktiskt mår bra. Därför får ni ursäkta, men jag har ett helt liv att leva. Ett liv som förvisso till största del går ut på att elda så att det skallrar i kakelugnen, dricka glögg och äta lussekatter och gå på långa mörkerpromenader och lyssna på Beethoven. Känslan när man varit ute på en riktigt lång promenad genom byn och får vika av in på den lilla vägen vid postlådorna och inse att 'fanken, det är ju här jag bor, så fint' är obeskrivlig. Att jag får bo i ett hus där det luktar trä i hallen, sådär friskt nyhyvlat trä som gör att man bara vill mysa in sig i lukten, och faktiskt gå omkring i tjocksockar på trägolv istället för plastmattor är guld värt.
Nu, mina vänner, ska jag tända lite ljus och ringa en fin vän. Det behövs. Har jag tur kommer dessutom systra mi (båda, förhoppningsvis! <3) och hälsar på och julmyser i helgen så nu är det dags att jag fortsätter på åtminstone den ena av hemtentorna så att den blir klar.
Puss!
