Something wicked this way comes

Söndagen började, som sig bör, med pannkaksfrukost! American pancakes med sirap och äppelmos. Jag trodde det skulle vara superkonstigt och helt knasigt, men det smakade faktiskt ganska gott. Fast tacka vet jag smörgåsgurka!


Sen packade vi ihop och städade; glada och nöjda, bara för att inse att den stackars bilen totalt vägrade starta. Vi funderade ett bra tag och provade både det ena och det andra för att få igång den; men det ville sig inte! Så vi ringde Stig - räddaren i nöden, så han fick komma med en herrans massa förlängningssladdar så vi kunde starta motorvärmaren.


Jag passade på att ta lite bilder. Så himla fint det är, ändå. Lite såhär har jag tänkt bo, så småningom. Så snart som möjligt, helst, men det kan bli svårt att ordna utan jobb.


Titta bara.


Hej Hej stugan, vi ses nog inte förrän till sommarn tror jag! 


Lus hade legat här och varit purken hela morgonen för att vi sagt till henne att vi var tvungna att åka hem idag, så hon fick inte gå ut. Det är därför hon blänger och ser sådär elak ut. 


Och när vi skulle fara så började det snöa! Så hiskeligt mysigt alltihop, och nog värker det i lillhjärtat alltid vid tanken på att måsta bo i en lägenhet när det finns en så fin stuga bara några timmar bort.

Nu ska jag baka lusselängder, lyssna på julmusik och handla lite på myrorna.
Puss!