Something wicked this way comes

Kyla som biter sig fast i kinderna och tassande, krypande tar sig in innanför kläderna och gör att man fryser under nyckelbenen, men är varm och nästan svettig under revbenen - trots att det är där man borde frysa för tröjan halkar alltid upp litegrann och avslöjar naken hud när man sträcker sig upp för att kramas och det gör man så ofta man kan. Lukter av frasiga, chokladtäckta munkar blandas med lukten av blåbärssaft blandas med lukten av rökt regnbåge blandas med lukten av stickade ullsockar i kylan blandas med lukten av hjortronglögg blandas med lukten av hemma. Att titta upp mot Galtis och se hur snön har lagt sig som en skyddande hinna över berg och träd och stenar, känna hur kylan tar sig in och nyper i fötterna trots att man har både spidermansockar och tjocksockar. Hur man försiktigt smyger in handen i din och känner att trots att man fryser litegrann för vantarna som mamma stickade inte är riktigt vindtäta så blir det mycket varmare bara av att känna dina fingrar runt ens egna.

Värmen som slår emot en när man kommer in från kylan, hur det sticks litegrann i fingrarna trots att det knappt varit minusgradigt ute, och hur det känns när asfalten man haft under fötterna byts till rensopat, nästan halkigt golv och hur spännande det känns när man halvt halkar på några vilsna gruskorn som släpats in av barnskuttiga skor.
När man ska beställa varm choklad, men av gammal vana råkar säga att man vill ha varm oboy trots att man inte druckit det på många herrans år och trots att man egentligen tycker att oboypulver smakar ganska illa sen den där gången när man var tolv år och ens bästa vän bestämt sa att tre deciliter oboypulver och tre matskedar mjölk är den bästa kombinationen. Sen dess har man ryst litegrann inombords varje gång någon pratat om oboy, men ändå är det som om orden etsat sig fast. Varm oboy.

Hur man kastar sig ut i kylan igen så fort händerna blivit varma, och hur det känns när man kommer hem och det känns lite som om fötterna ska trilla av för de har gått så fort i kylan och ändå blivit så kalla. Men när man kommer hem och tar av sig den fina jackan man fick av sin farmor i somras då hon bestämde sig för att rensa ur sina förråd, och den gula halsduken tillsammans med de röda vantarna får hamna i lådan man gjort till sin egen. När man känner de första trevande värmestrålarna och känner den vagt bekanta lukten av puttrande köttfärs och när man fruset går genom hallen in i vardagsrummet och inser att de tänt i kaminen. Att elden sprakar och leker vilt där inne bakom glaset och att ens mamma sitter och stickar i hörnet av den gamla soffan och att ens pappa slötittar på hockey. 
Det är hemma ☂

Jag tycker det gott kan ta och bli vinter nu. Tack på förhand !