☂ Att känna kylan ända in i märgen
Jag saknar vintern. Jag saknar hösten, hur det biter i kinderna när man går utanför dörren och hur varma händerna blir när man har på sig vantar. Årstiderna är för långa, jag hinner bli rastlös innan det är över och hur tokigt är inte det?
Idag har vi det kallt i huset. I sommar har det varit himla skönt att gå in och svalka sig inomhus när värmen varit på gränsen till otrevlig, och det är intressant hur fort det här huset värms upp egentligen. Så fort det blir lite varmare utomhus stiger graderna här inne, men i samma veva som det blir kyligare där ute så blir förändras atmosfären och det blir en slags krypande kyla som trasslar sig in under kläderna och man kan inte bli kvitt den.
Men åh, vad mysigt det är.
Jag har redan börjat ha på mig underställ här inne, och gjort en mental note på att jag måste köpa mig ett par till. När vi flyttade hit i mars sov jag i underställ, tjocksockar och dubbla täcken för det var så förbaskat kallt, men än så länge klarar jag mig med bara det förstnämnda. Albin är väldigt bestämd med att vi inte ska slå på elen förrän i september eller oktober så jag får klara mig och gud så jag älskar det.
Det är så annorlunda det här, jämfört med kylan vi kände i lägenheten. Där hade vi ner mot 17 grader ett par dagar i vintras, och jag trodde att jag aldrig skulle bli varm igen trots upprepade duschar och värmekuddar. Men här, när vi hade 16 grader i förrgår, känns det på ett helt annat sätt. Det är så svårt att förklara, men det är en helt annan typ av kyla som inte är fullt lika outhärdlig. Här biter man ihop, tar på sig tjocksockar och gör en kopp té innan man kryper ihop i filtarna samtidigt som man i lägenheten kände sig lite borttappad och inte riktigt visste vad man ska göra för det var utanför ens kontroll på ett annat vis.
Nu ska jag dricka ännu en kopp chai-té (får man inte vinter och snö och jul och kyla så tager man vad man haver) och beställa ett par rejäla vinterkängor.
Jag har redan börjat ha på mig underställ här inne, och gjort en mental note på att jag måste köpa mig ett par till. När vi flyttade hit i mars sov jag i underställ, tjocksockar och dubbla täcken för det var så förbaskat kallt, men än så länge klarar jag mig med bara det förstnämnda. Albin är väldigt bestämd med att vi inte ska slå på elen förrän i september eller oktober så jag får klara mig och gud så jag älskar det.
Det är så annorlunda det här, jämfört med kylan vi kände i lägenheten. Där hade vi ner mot 17 grader ett par dagar i vintras, och jag trodde att jag aldrig skulle bli varm igen trots upprepade duschar och värmekuddar. Men här, när vi hade 16 grader i förrgår, känns det på ett helt annat sätt. Det är så svårt att förklara, men det är en helt annan typ av kyla som inte är fullt lika outhärdlig. Här biter man ihop, tar på sig tjocksockar och gör en kopp té innan man kryper ihop i filtarna samtidigt som man i lägenheten kände sig lite borttappad och inte riktigt visste vad man ska göra för det var utanför ens kontroll på ett annat vis.
Nu ska jag dricka ännu en kopp chai-té (får man inte vinter och snö och jul och kyla så tager man vad man haver) och beställa ett par rejäla vinterkängor.
Puss! Jag saknar min fina familj, och det står och väger mellan Arjeplog och stugan i helgen, vi får se var vi hamnar <3
Kommentarer
Trackback
