Something wicked this way comes

Idag är det tisdag och vi har på något vis hamnat i vardagstrasslet igen. Sommaren släppte sitt hårda tag om tillvaron igår när regnet öste ner här utanför (herrejistanes, har aldrig varit med om sådant regn tidigare!) för när jag skulle gå och hämta posten imorse så var det sådär höstklart i luften och oh vad jag har saknat det. Kom kalla höstkvällar med sällskapsspel och té och eld i kaminen, nu är det dags känner jag.

 

I helgen har vi inte gjort mycket alls, faktiskt. Mitt humör har varit himla underligt, jag vill inte alls umgås med folk. Inte på något vis. Jag vill mest bara skrota runt och pyssla och sy i min ensamhet, och jag hoppas det går över snart för såhär vill jag inte bete mig.

 

Något socialt har jag ändå lyckats med, för si ni, jag och Albin gick ut en sväng i skogen på söndag för att plocka svamp!

 

Himla fint var det, alltihop, men vi fann nästan ingen svamp!

Titta bara så höstigt det såg ut!

Vi kom hem med ett par liter lingon istället för svamp, så jag spenderade gårdagen med att rensa och lyssna på Otis Redding! Fint som attans var det, minsann.

Nu ska jag titta klart på Amelié from Montmartre, sen ska jag spela tvspel med en fin vän.
Puss