Something wicked this way comes

Jag blir liksom inte klok på hur bra jag bor egentligen. När kommer jag vakna upp i vår gamla lägenhet i centrala Umeå och inse att jag bara drömt alltihop? Att jag trots allt inte bor i ett gammalt knarrigt hus som gör lite som det själv vill; där det droppar in från köksfläkten de dagar det tokregnat och där man måste lirka lite varje gång man ska öppna altandörren för ibland går det jättebra men andra gånger får man inte ens ner handtaget en gång. När ska jag inse att jag inte alls får gå över knarriga trägolv varje morgon och att jag inte alls får hänga tvätten utomhus och få sällskap av en spinnande katt?

Det syns inte, men idag är det verkligen en blåsvädersdag. Det stormar och knakar och gnisslar överallt i huset och jag går omkring och myser och dricker té och trivs verkligen.

Att kunna hänga sina sängkläder och vädra utomhus är verkligen lyx, måste jag erkänna. 

Att dessutom se den här lilla skurken komma travandes över gräsmattan, skuttandes över takplattor och stegar, är också en ynnest. Det är så fint att se hur hon liksom, blivit kattungebusig igen och spinner bara man pratar med henne. Nu ligger kisse i ena soffan här och sover, och de andra katterna är ute i finvädret och jagar sork på andra sidan ängen (joho, jag har minsann sett dem).

Nu ska jag återgå till mitt pluggande och fundera över huruvida Sverige är ett mångreligiöst land eller inte. Sen ska jag duscha, ikväll ska jag nog färga håret tror jag. 

Tills dess lyssnar vi på min fina höstspellista och längtar efter vintern.

Här hittar vi den! Avnjutes med fördel framför en kamin med en kopp té och en bra bok. Eller när man bakar scones.