♫
November
Nu busar vi iväg till stan en stund för diverse busigheter, men som plåster på såren så tänkte jag bjuda på lite November-bilder.
Scary
Ser ni också likheten? Vår blomma har snart vuxit sig så stor att krukan spricker. Skrämmande...
F-F-Friday!
Eftersom jag kommer vara upptagen största delen av dagen idag med att skriva den där nedrans uppgiften så tänkte jag muntra upp er lite så ni inte saknar mig alltför mycket. Dessutom kanske jag lägger ut texten här senare.
Den här har jag och Loverboy skrattat oss fördärvade åt hela morgonen!
Den här har jag och Loverboy skrattat oss fördärvade åt hela morgonen!
A red sun rises
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den milt sagt urdåliga uppdateringen idag. Jag klev upp klockan fyra imorse för att ta bussen till Piteå halv sex där jag skulle spänna tandställningen. Sen tog jag bussen tillbaka igen. Sex timmars bussresa på en dag är jobbigt och därför har jag kurerat mig på det bästa sättet jag vet; nämligen att fika med mysigt folk. (Nils)John stod för fikat och det var välbehövt kan jag lova!
Och som svar till Idas kommentar till tidigare inlägg; Peter Pan är ju så viktig att han måste få ett alldeles eget inlägg, såklart!
Han var min största kärlek i många herrans år, tills Orlando Bloom gestaltade Legolas på ett magiskt vis och tassade nästan omärkbart men ack så våldsamt in i mitt hjärta. Där sitter de fortfarande, båda två, men har fått ge rum åt Albin också. Himla fin trio det där, ska ni veta.
Åh, det kanske är dags för lite LotR-maraton? Det var längesen jag bejakade den älskvärt, tokigt nördiga sidan hos mig. Nåväl, jag har ju en hel helg framför mig! Om jag får bort uppgiften jag slavar med nu, vill säga.
Är han inte alldeles förtjusande?
Åh, vad jag brukade önska att jag vore Wendy. Nog för att jag fortfarande gör det, fast inte med samma förtvivlat hoppfulla intensitet. Att Jeremy Sumpter fick spela Peter Pan i den otecknade filmen var ju inte helt fel, det heller.
Och som svar till Idas kommentar till tidigare inlägg; Peter Pan är ju så viktig att han måste få ett alldeles eget inlägg, såklart!
Han var min största kärlek i många herrans år, tills Orlando Bloom gestaltade Legolas på ett magiskt vis och tassade nästan omärkbart men ack så våldsamt in i mitt hjärta. Där sitter de fortfarande, båda två, men har fått ge rum åt Albin också. Himla fin trio det där, ska ni veta.
Åh, det kanske är dags för lite LotR-maraton? Det var längesen jag bejakade den älskvärt, tokigt nördiga sidan hos mig. Nåväl, jag har ju en hel helg framför mig! Om jag får bort uppgiften jag slavar med nu, vill säga.
Är han inte alldeles förtjusande?
Åh, vad jag brukade önska att jag vore Wendy. Nog för att jag fortfarande gör det, fast inte med samma förtvivlat hoppfulla intensitet. Att Jeremy Sumpter fick spela Peter Pan i den otecknade filmen var ju inte helt fel, det heller.
One can dream, can't i?
Lite såhär hade jag tänkt se ut i vinter; om det inte vore för det idiotiska faktum att den underbara tröjan är slutsåld precis överallt. Om jag inte vore så hopplös skulle jag ha gett mig i kast med att sticka en åt mig själv, fast vi vet ju allihop hur det skulle sluta, eller hur?
Puss!
Puss!
Halloween (En vecka för sent)
Jag lovade ju er att ni skulle få se min utklädnad till halloweenpartyt på Hornavan! Min ursprungliga plan var att jag skulle klä ut mig till vackraste Mia Wallace;
Men eftersom det trots allt är en fest i Arjeplog vi pratar om, så tror jag jag kan räkna personerna som skulle känt igen mig på ena handens fingrar. Tragiskt, men sant.
Därför slutade det med att jag helt enkelt tog på mig vad som fanns i närheten, fixade till håret och gjorde lite fakeblod.
Såhär ser jag ut mest hela tiden, om man bortser från blodet som rinner längs bröstkorgen. Herrejistanes, det var kladdigare än det var när vi var zombies under studentveckan!
(Jag har dessutom ett nytt läppstift som är onödigt snyggt. Det får ni se sen!)
Men eftersom det trots allt är en fest i Arjeplog vi pratar om, så tror jag jag kan räkna personerna som skulle känt igen mig på ena handens fingrar. Tragiskt, men sant.
Därför slutade det med att jag helt enkelt tog på mig vad som fanns i närheten, fixade till håret och gjorde lite fakeblod.
Såhär ser jag ut mest hela tiden, om man bortser från blodet som rinner längs bröstkorgen. Herrejistanes, det var kladdigare än det var när vi var zombies under studentveckan!
En närbild tyckte jag var på sin plats. Hiskeligt pillrigt göra, ska ni veta, men jäklar så roligt! Visst är det fint med halsar? Huden ser så len och fin ut, så ofördärvad. Perfekt att bita i!
Givetvis måste jag bjuda på en bild på bästaste Heivi. Läskigare än såhär blir det nog inte; visst är det något skrämmande dött över hennes ansikte? Och blodet, herreminje!
Puss på det, kan jag lova!
Puss på det, kan jag lova!
(Jag har dessutom ett nytt läppstift som är onödigt snyggt. Det får ni se sen!)
Att åka och handla med en spark
Det är en enorm kontrast, att gå från snöoväder i Arjeplog till asfaltsslask i Umeå.
Jag menar, hur underbart är inte det här? Det här är hemma, ska ni veta.
Kyligt och grått och alldeles ostfralligt mysigt!
Jag och mami tog sparken ner till konsum för att handla. Detta är ett tecken på uppfinningsrikedom, mina vänner!
Lusen trivs bra i snön, hon med. Att tugga på plastmedar är inte helt fel, eller hur? Sicken tur att det inte var såpass kallt ute att hon fastnade med tungan! Haha, det skulle inte förvåna mig ett dugg, faktiskt. Vilket inte säger något om mig, det säger snarare en hel del om katten ifråga<3
Jag och mami tog sparken ner till konsum för att handla. Detta är ett tecken på uppfinningsrikedom, mina vänner!
Lusen trivs bra i snön, hon med. Att tugga på plastmedar är inte helt fel, eller hur? Sicken tur att det inte var såpass kallt ute att hon fastnade med tungan! Haha, det skulle inte förvåna mig ett dugg, faktiskt. Vilket inte säger något om mig, det säger snarare en hel del om katten ifråga<3
Jäklar vad hon har fått päls. Charmtroll med såpass mycket päls att man nästan kan sticka en vante.
Jag läntar redan hem, fast det är himla mysigt här i Umeå också. Bara det ville komma snö någon gång så vore jag nöjd. Snowboardabstinensen börjar göra sig påmind, och jag blir tokig.
Jag läntar redan hem, fast det är himla mysigt här i Umeå också. Bara det ville komma snö någon gång så vore jag nöjd. Snowboardabstinensen börjar göra sig påmind, och jag blir tokig.
Att ta tillfället i akt..
När man ändå använder sin sambos dator så är det väl bara rätt att man passar på att publicera bilder man annars missar? Japp, det tycker jag också! Därför följer härmed en bildkavalkad utan något som helst sammanband utöver det faktum att bilderna är mysiga.
Enjoy, darlings!
Lusenbusen när hon var liten och såg ut som en Gremlin. Det var tider det!
Förra hösten när Loverboy klippte av sig allt håret. Det var läskigt, ska ni veta. Och kändes ovant, men efter ett tag så såg han inte så främmande ut, faktiskt. Men en chock var det ska ni veta, även om han har en tendens att se bra ut i nästan allt. Min Albin.
Om jag inte visste vad han gjorde på den här bilden så skulle jag gissa på att han ätit sjutton citroner på en och samma gång, Eller så har någon sagt något hiskeligt roligt till honom. Vad tror ni?
I mars, när jag förväntansfullt satt inne på Silvermuseet i Arjeplog och väntade på prisutdelningen till novelltävlingen Silverpennan; som jag nervöst skickat in ett bidrag till.
Och tror ni inte att jag vann?! <3 Det var ett stort steg för mig, ska ni veta. Att få ett erkännande på att jag faktiskt kan skriva, att det inte bara är som jag tror. Här blir jag intervjuad till en tidning, men jag tror de tyckte min förklaring till varför min novell blev såpass morbid som den blev var för magstarkt, så de publicerade det inte. Haha, det tycker jag är skojjigt.
Albin, Vania och Henrik när de tog studenten för två år sen.
Och en död lemmel (Tror jag. Det går att spekulera i) vi såg när vi åkte till Norge tillsammans med Loverboys familj.
Enjoy, darlings!
Lusenbusen när hon var liten och såg ut som en Gremlin. Det var tider det!
Förra hösten när Loverboy klippte av sig allt håret. Det var läskigt, ska ni veta. Och kändes ovant, men efter ett tag så såg han inte så främmande ut, faktiskt. Men en chock var det ska ni veta, även om han har en tendens att se bra ut i nästan allt. Min Albin.
Om jag inte visste vad han gjorde på den här bilden så skulle jag gissa på att han ätit sjutton citroner på en och samma gång, Eller så har någon sagt något hiskeligt roligt till honom. Vad tror ni?
I mars, när jag förväntansfullt satt inne på Silvermuseet i Arjeplog och väntade på prisutdelningen till novelltävlingen Silverpennan; som jag nervöst skickat in ett bidrag till.
Och tror ni inte att jag vann?! <3 Det var ett stort steg för mig, ska ni veta. Att få ett erkännande på att jag faktiskt kan skriva, att det inte bara är som jag tror. Här blir jag intervjuad till en tidning, men jag tror de tyckte min förklaring till varför min novell blev såpass morbid som den blev var för magstarkt, så de publicerade det inte. Haha, det tycker jag är skojjigt.
Albin, Vania och Henrik när de tog studenten för två år sen.
Och en död lemmel (Tror jag. Det går att spekulera i) vi såg när vi åkte till Norge tillsammans med Loverboys familj.
Actually..
Den här brukar jag och Loverboy köra med hemma. Han brukar göra en snarlik tolkning av Obama, faktiskt!
Elephant
Lite såhär känns det.
<3
Jag bjuder på den första bilden tagen på mig och Loverboy. Var vi inte söta som attan?
7e oktober 2006 är bilden tagen.
Courtin' in the kitchen
För att ljusa upp tillvaron ännu en bit så tänker jag visa mitt(vårt; även fast det mest är mitt, givetvis) underbara kök. Det är himla lätt att vara kreativ i det här köket, ska ni veta. Man får så många idéer så fort man sätter sig på kökssoffan. Det är onekligen så det ska vara, tycker ni inte?
Såhär ser det ut om man står i dörröppningen och fotar in i köket. Numera är gardinerna utbytta mot ett par som är lite höstigare dock, men utöver det ser det mest likadant ut, och vi gillar't.
Den här bilden är tagen i somras, och det är så himla fint! Ni kan inte göra annat än att hålla med mig, i tell you! Bry er inte om att det är lite stökigt, vi hade just flyttat in så vi visste inte riktigt var vi skulle ha alla saker. Men det ordnade sig riktigt bra sen, ska ni veta.
Den här hyllan tillexempel, kan ni skymta på väggen på bilden ovan. Där hängde den ett bra tag, men sen fick den flytta till köksbänken och agera kryddhylla. Himla fint tycker jag. Vi hade ingen riktig kryddhylla nämligen; alla kryddorna fick stå och trängas på köksfläkten och det ser ju inte vidare mysigt ut.
Där står det fortfarande kryddor och trängs, bara det att dom här är färsta och i växt-form. Basilika, Mynta och Gräslök. Gott som attans, och himla fint också.
Och i hörnet ovanför kökssoffan, där det förut satt tre hiskeligt billiga tavlor som ändock hade en charm, sitter det nu en hylla med vår finaste radio på. Gardinerna som vi har bytt till ser ni också; ser dom inte alldeles höstiga och mysiga ut?
Det var allt för den här gången. Jag har ännu en hylla att visa er, men den ville inte fastna på bild så jag låter den vara en stund. Den är dessutom så fin att den nästan förtjänar ett eget inlägg. Diskbänken ska vi inte ens tala om, för den är himla stökig. Men den är nog inte så himla rolig att titta på heller.
♫
Hur fina är inte dom här tjejerna? Alla mina favoriter, förutom tre snygga skurkar vid namn Eve, Erika och Myling, samlade på en bild. Det blir inte bättre än såhär, ska jag säga er!
Walk down memory lane
Idag saknar jag vintern så mycket att jag tror att jag dör. Offpist tillsammans med Nikolaus och Master är det bästa tidsfördrivet. Jag kommer alltid vara en vintermänniska, i tell you.
Idag saknar jag Moselmosel och Linda och bus i stugan i somras <3
Idag saknar jag Mylingen, och Europaresan sommaren -07
Idag saknar jag dom här knäppisarna. Och Ev3 och Marta givetvis, även om de inte finns på bild <3
Nej, vet ni vad, nu ska jag äta chips och dumlemuffins och titta på X-files. Bästa lördagen ever? Kan hända, kan hända.
